Det tog mig en timme att betala alla räkningarna. Jag tog en bild också och tänkte lägga ut den, men det blir för fult. En bunt papper som man betar av i slutet av varje månad. Bara telefoni går väl på en 2000 kronor, med alla förval och mobiler hit och dit. Vad kostade det på gamla hederliga televerkets dagar? 300 spänn i månaden. Punkt och slut. Över 18000 landade det på allt som allt. Jag vet inte om det är mycket eller lite, men tanken att ytterligare 18000 ska ut nästa månad, och nästa och nästa och så vidare tills döden kommer emellan, är kvävande. Jag kommer ihåg en skämtteckning i svenska MAD när jag var liten. Mamman och pappan hade byggt ett sånt där hamsterhjul som ungarna fick springa i, för att de skulle lära sig i tid. Ekorrhjul heter det väl? Man är mitt i det. Springer, springer. Betalar räkningar och sorterar in nya. Vad händer om man bara skulle sätta sig ner med armarna i kors och skita i allting? Sluta simma? Äh, då sjunker man väl. Så enkelt är det med det.

Läste Jon Jeffersson Klingberg i morse (länk i inlägget nedan). Det är orättvist, men på avstånd kan smärta vara vacker. Han skriver som man säger, hjärtat ur kroppen karln.
Och det är ju sånt man vill hålla på med.
Inte pröjsa räkningar.