Det är mycket som pågår samtidigt. AIK stötte just in 1-2 mot Bajen och det känns ju bra. På TV spelades just Hip-Wips "Stay" av någon popgrup i "upp till kamp" och jag sitter här och skriver. De älskar där på TV-n. Tre personer i samma säng. Fel kille ligger vid sidan om och tittar upp i taket. Han är kär, men det är kompisen som vågar kyssa till.
Äh, så här kan jag inte hålla på.
Måste kolla matchen (spelbevakning på Aftonbladet.se).
Jag försökte haka på i någon slags debatt kring Maja Lundgren, men jag vet inte. Jag tycker bara synd om henne. Efter artikeln i DN-kultur i lördags, känns alla krav på ansvar från Lundgrens sida överflödiga. Mitt intryck är att hon har mått rätt dåligt. Att någon skulle ha tagit henne åt sidan innan boken publicerades. Magnus Bergh kanske. Någon annan. Någon närstående.
Fruängsskolan. Avslutningsfesten i nian. Det blev en spritfest som spårade ut redan innan klockan var 9. Ambulansen var där och hämtade lilla duktiga pluggisen sen hon hade hittats medvetslös på en toalett, någon slogs, två stackars lärare försökte hålla orndning på oss. MItt i alltihop klev en tjej i 9 b in på dansgolvet och började ta av sig kläderna. "Strippa" skrek vi. Hon var så full att hon inte kunde hålla ögonen öppna. Men hon tog av sig plagg för plagg och tillslut stod hon fullständigt naken där framför oss. Jag hade aldrig sett en naken tjej så där framför mig. Det var få som hade det. Och vad vi tittade. Ringen kring henne blev mindre. Hon försökte samla ihop sina kläder men föll bara omkull på golvet med rumpan i vädret. Till slut var det någon som bröt ringen, ingen lärare, det var Berra i min klass. Han hade tagit av sig sin kavaj och han la den om hennes axlar och tog henne därifrån.
Festen tog slut.
Elevrådets ordförande, skolans egen Mikael Wiehe, Staffan, han som var vår farsa, han som brukade ta oss i försvar när lärarna körde över oss, hade delat ut hemkört till vissa utvalda hela kvällen. Bland annat till hon som strippade. Och medan hon gjorde det hade han stått där med sitt finniga leende och klappat i takten, men nu var han tydligen lika illa berörd som alla andra, för han kräktes utanför när jag lomade hemåt.
På tunnelbanestationen såg jag henne igen. Hon stod längst ut på perongen och såg ut som 40. Bakfull och med smink över hela ansiktet. Ensam. Hon hade kräkts. Jag tittade bort.
Dan därpå var det skolavslutning, men hon var inte där. Snacket gick ju. Vi var bara 16 år, men så här dan därpå var det ingen som tyckte att det var okej att göra som hon hade gjort. Vi var alla baknyktra och fnittrade elakt när hennes namn nämndes.
Hon fick sin comeback. Det vet jag. Lever ett bra liv nu.
Och jag vet att liknelsen haltar, men för mig, där och då, var hon vår alldeles egen Maja Lundgren.
Nu drar de till Amerika där på TV:n. "Fuck you Sweden!"
Jo tack.
Ännu en historia som kanske får sitt slut.
1 vecka sedan
4 kommentarer:
Har också följt vattenglasstormen kring Maja Lundgrens bok. Det är något som är intressant med den diskussionen. Din parallell med "högstadiestrippan" tillför något i hur jag ser på alla parter i konflikten.
Håller med om Maja,,stackars jävel...den här boken ger stårlar men kommer att knäcka henne fullständigt. Annars vet jag inte vad jag tyckte om tv-serien igår? Fick ingen kontakt med innehållet. Bitvis var det riktigt tråkigt, men miljöbilderna från varvet var fina.
berg
Jo. Sen jag började läsa din blogg har nattamningarna blivit en fröjd. Nästan. Jag har utvecklat en ny färdighet. Ett slags introvert skratt, som ett grymtande långt bak i gommen. Ett speciellt diskret nattskratt. I kombination med mina 6 armar, varav 2 har disktrasor istället för händer - gör det mig till den perfekta föräldern.
För det ska du ha tack.
Tack själv, det var fina ord.
Men, jag hoppas att du läser någon gång på dagen också, så att du får skratta ut.
Skicka en kommentar