En kula för pannan

Inte för att jag höll räkningen, men jag tror att Scorsese avslutade ungefär 15 karaktärer i "the Departed" genom ett skott i huvudet. Är det någon slags fetischism han håller på med? Ett torrt oväntat skott, lite blodskvätt åt andra hållet och en lealös kropp på väg mot golvet. Jag vet ingen annan regissör som skjuter så många genom huvudet som Scorsese. Det är på gränsen tycker jag. När jag skulle somna i går kväll gick jag igenom alla jag minns (det blir uppemot en 70 -80). Joe Pesci i maffiabröder, i ett garage. Han tror att han ska bli invigd i maffian, men när han ser det tomma garaget (eller är det en källare?) suckar han bara innan: KLACK. Eller Samuel Jackson i samma film. Det är Joe Pesci som skjuter honom. Jackson sitter i sin säng. KLACK och en hink blod över motstående vägg just innan Jackson rinner ner på golvet. I Casino - Pesci igen - den stackars myndighetskvinnan som är på väg att dra in ett viktigt tillstånd sitter vid sitt frukostbord. Pesci rusar in iförd kort skinnjacka och gubbkeps och sätter en kula i tinningen på henne från mycket nära håll, innan han nästan ömt placerar hennes döda huvud på bordet. De sista fem minutrarna i the Departed blir nästan parodiska (man är avtrubbad vid det laget). Tre killar i samma sen, en av huvudkaraktärerna, och sen nästa i scenen efter. KLACK, KLACK, KLACK, KLACK och så: SKVÄÄÄÄÄÄTT. Han använder ett torrt, lakoniskt pickadolljud. De som skjuter gör det alltid utan förvaning. De just avrättade faller alltid som klubbade oxar och blir liggande i en spegel av sitt eget blod. Martin Scorsese vet hur man gör. Han vet hur man gör en massa annat också. Klippningen (nu är det kanske inte han som klipper, men ändå), rytmen, är alltid perfekt. Furiöst i början - alltid är det så - mycket information ska in och det går så fort att bara det undermedvetna hinner med, för att lugna ner tempot när spänningen stiger i slutet. Precis tvärtemot vad man är van. Jag tror att det delvis är därför hans filmer känns så poetiska, trots alla närskott i huvudet på kända amerkanska birollsinnehavare (som alltid har levererat över sin egen förmåga innan de skjuts bort ur handingen). Jag vet inte vart jag vill komma med det här inlägget. Jag tycker att han ska ransorera på skott i huvudet-fronten. Jag brukar få ont i mitt eget efter ett tag. Det är otäckt, men man blir avtrubbad. Och jag tänker på filminspelningarna. Scorseses arbetsdagar. Om min uppskattning med uppemot en 70 skott i huvudet stämmer, med alla klippbilder och omtagningar och så vidare- timmar framför klippbord, ljudläggning, stämmer, borde det innebära att stackars Martin Scorsese har ägnat ungefär ett år av sitt liv bara till att gestalta hur folk blir skjutna i huvudet.