Ur kommentarsfältet ett par inlägg längre ner:
".....Det fanns bara en fras:
Klockan är nio, det är dags att gå i säng, och stretade man emot så blev det sänggång i alla fall, med ett avslutande: Öga mot väggen!
Korta kommandon och exekvering: Klockrent, det är så snorungar ska tas, och mina föräldrar hade tre.
Holger"
Ännu en historia som kanske får sitt slut.
5 dagar sedan
9 kommentarer:
Äh. Honom är du snart av med. Tror H siktar mot att axla Alex Schulmans mantel. En helt egen blogg där han bara kan trycka ut sitt mörka inre mot världens läsande öga. Fast som den trogna Ring P1 lyssnare jag är har jag noterat att det är mycket lättare att aggressivt kommentera andras inlägg än att ha en egen åsikt. Men det kanske bara gäller elallergiker, pitbull-ägare, fattigpensionärer och en drös rättshaverister som debatterar i eterradion.
Men att ge sig på en snäll och lite valhänt pappa, som jag ju är på det här sättet, är inte det i agressivaste laget? Han har uppenbarligen en agenda: hårdare tag och mindre flum. Egen blogg vore kanske inte så dumt. Frågan är vem som skulle orka att läsa?
Svaret är: pit-bullägande tonårsbrudar och fattigpensionärer med datavana. Inte elallergiker av förklarliga skäl.. En drös rättshaverister skulle läsa. Och bli djupt, djupt deprimerade.
Du, det där med elallergiker. Du är väldigt träffsäker där. Jag hörde en gång en anhörig till en elallergiker som ringde in och började lägga ut texten för Täppas om hur hemskt det var för hennes väninna som måste bo i skogen och knappt fick något sjukbidrag. Och Täppas svarade någonting i stil med att "alla är lyckliga i sin tro".
Jäklar i min låda vilket liv det blev.
Och jag: lyssnade och log.
Å jag vet!Det är en fest när en stackars elallergiker ringer(från sin handvevade telefon i skogen) helt oanandes om att det är Täppas-vecka. Jag bara fryser i steget och slutar andas för att inte missa en sekund av radiofesten.
Den typen av uppfostran som H förespråkar skapar otrygga barn och ungdomar.
Men det är lite lustigt (nå, inte i betydelsen roligt) att man hävdar ungefär som så att : "jag har fått stryk när jag var liten och det har jag inte mått dåligt av...".
Vad finns mer att säga?
Jo, en sak. Är man valhänt om man accepterar sina barn som dom är?
V-anders
Inser hur jag sänkte garden i mitt tidigare inlägg genom att inte vara tydlig.
Självklart att man inte skall acceptera sina barns beteenden rätt av. Men man har en skyldighet gentemot barnen att se dom, se deras egenheter och sedan leda dom rätt. Det är det föräldrar är till för, inte att få dom att veta hut.
Folk som gnäller över hur deras barn är eller beter sig har jag inte speciellt mycket över för. Det finns orsaker till det ju och till syvende ogh sist så är det vi vuxna som har ansvaret.
V-Anders
Jag tror att de uppfostringsmetoder Holger refererar till bottnar i två saker:
1) Ångest för hur man ska klara av barnen. Rädslan för att det ska kuka ur gör att det man inte vågar ta några risker.
2) Tidsbrist. Barnen är rätt lågt prioriterade. De är ett nödvändigt ont, inget mer.
Dessutom: Hur skulle man själv reagera om någon väste "öga mot väggen", när man skulle sova?
Good post and this mail helped me alot in my college assignement. Gratefulness you seeking your information.
Skicka en kommentar