Paradise Lost

Årets influensa är värre än någonsin står det i tidningen. Precis som förra året. Och året innan. Men hur funkar det? Vi blir väl också värre för varje år. Vi tål mer, kan vara fler, orkar med högre temperaturer och svårare vinterkräksjukor för varje år som går. Jag har hört att digerdöden inte var värre än en vinterkräksjuka av typ 1998-års magnitud, men att folk på den tiden var vekare.

I morse stod det en goth i hallen på dagis. Enhetens enda fast anställde man ligger hemma och kräks, så man hade plockat in en goth i hans ställe. En man, förvisso, men det hjälpte inte. Mårten blev stående innanför dörrarna, som förlamad, när gothen försökte connecta med honom. Jag såg i gothens kroppsspåk att han inte visste om han skulle ta Mårten i hand eller inte, så armen blev liksom hängande i luften, halvvägs. Han talade med släpig järfälladialekt och berättade lite om sig själv. "Jag hade själv magsjuka i somras. Men det gick rätt fort, allt kom upp på en gång, så det kanske var något jag hade ätit. Ungarna fick det också, mina alltså, så det kanske var vanlig kräksjuka. Men jag har inte haft det sen dess...osv." Han pratade på helt ogenerat om sig själv. "Jag är fast vikarie i poolen, jag är stjärnvikarie också, och man vet aldrig från den ena dagen till den andra var man hamnar. Men jag söker fast under tiden. " "Som barnskötare", undrade jag. "Precis."
Lycka till, tänkte jag.

Mårten hade försvunnit in på avdelningen, och jag gick efter honom, med gothen pladdrande över axeln. Jag hörde honom prata om Gubbängen eller nåt, men nu grät Mårten i fröken Sandras famn. "Han bara kom in. Så här", sa hon och visade hur Mårten hade dykt upp med tårarna strömmande nerför kinderna. Det är gothen, tänkte jag. Han frös till is när han såg honom, och när han äntligen hade slitit sig ur det gothiska, energilösa kraftfältet, brast fördämningarna. Men jag sa inget, flat som jag är. Gothen slog sig ner helt ogenerat i ringen av ungar på golvet och fortsatte pladdra om sig själv med en annan farsa. Nu handlade det om badrumsrenoveringar. En latexfog hade hamnat fel, kunde han upplysa om. Gothen alltså. Han berättade att han höll på Hammarby också, fast han kom från Järfälla. "Jag var lite rebell så där när jag var liten", sa han.

Mårten lugnade ner sig till slut, och Gothen hittade en gullig liten ettåring som inte var rädd för honom, så jag kunde gå. Men det kändes som ett svek. Både mot Mårten och Sandra. De två vs gothen. I eftermiddag får jag veta hur det gick.


klockan är 16 38, vi är hemma igen. Mårten var glad. Gothen hade jobbat på bra. Han var rätt trevlig och glad för han skulle gå på konsert i kväll. Paradise Lost.