Malmsten, Plura, Tranströmer, Jag

I helgen omdanade vi barnens rum och jag har tänkt på min framtid, så det har inte blivit något bloggande på några dagar. Jag läste någonstans att om man tänker vara borta från bloggen i mer än ett dygn, ska man informera om det så att man inte tappar läsare.
Sådan är den alltså, bloggvärlden, ännu ett tecken på att allting går fortare och fortare. Jag menar, inte tappade Tomas Tranströmer läsare mellan sina tunna, glest utgivna samlingar. Skrev han en odödlig dikt 1978 så kan han leva på den än idag (andligt alltså), men om man som bloggare skriver odödligt den 24 november, är det bortglömt den 28:e, eller i bästa fall den 1 december (för då börjar julkalendern och klockorna ställs på noll igen).

Min väg in i bloggandet hade väl flera spår, men ett var att min vän Tomas mejlade mig något fullständigt briljant av Bodil Malmsten - herregud, det här var på stenåldern, i mars någongång. På den tiden höll han Plura igång en köttgrytsdoftande och ölskummande blogg som hela landet talade om. Han bjöds till och med in till Stina och fick läsa högt. Satt där i sin fula fläta och var osnygg och läste och såg röksugen. Detta var i april och Pluras blogg jämfördes med Klas Östergren. I dag? Bortglömt. Nerdraget i internetmalströmmen.

I varje fall: jag skrev ut det där inlägget och läste det och hade det under kudden och tänkte att tänk att man kan skriva så här. Tills jag surfade in på Bodils sida och bara kunde scrolla mig genom den ena tänkvärdheten efter den andra. Min ursprungliga utskrift, den med det briljanta inlägget, devalverades på en halvtimma ner till "något tänkvärt". Inte mer.
Förmodligen hade det varit samma sak om Tranströmer hade publicerat "Schubertiana" som ett blogginlägg. Den hade blivit läst och hyllad och utskriven och bortglömd på ungefär en vecka.

Nä, text tryckt på papper och inbundet mellan pärmar, är det enda som gäller. Böcker rules. Och nu ska jag ta mig fan skriva en.
(men jag tänker inte sluta blogga för det)


Just det: Barnens rum är färdigt nu. Det blev både större och mer intimt. Hatten av för Olle Sparring och Mimmi Torsson. De två tillsammans skulle kunna starta en inredningsfirma.