Woodoo

Jag är hemma med A i dag. Nu sover han. Vi ska måla om i barnens rum i kväll och jag ägnar dagen åt att tömma det. Alla deras böcker har hamnat här runt datorn. Det känns mysigt. Känns lite söderbokhandeln på något vis. Så ska det kanske se ut om man vill djupare in i barnlitteraturen. Jag gjorde ju ett försök för ett och ett halvt år sen och har nog inte gett upp än, men stannat av. Ett förlag har visat intresse, men vill att jag ska göra omfattande bearbetningar. Vi hade mötet den 7 mars i år och jag lovade att sätta igång till sommaren. Men det är som woodo det där med att sätta igång. Allt som ska göras utan bestämd deadline, utan någon gång i framtiden blir som woodoo för mig. Woodoo i bemärkelsen att en tyngd lägger sig över mig så snart jag närmar mig projektet och styr om mina tankar till, tja, att skriva en blogg istället, eller dammsuga, eller titta på en film. En förbannelse. Ett ont öga.

Julmingel på SVT-Drama i går. Kristoffer Lundström satt julvärd och Kristian Luuk körde en snabb videokväll med avgående dramachefen Daniel Alfredsson. Annars stod folk mest i små klungor och småpratade och drack mellanöl ur flaska. Jag med. I en passage sprang jag in i Babben Larsson. Jag fick en stark impuls att ge henne en kram. Men jag kvävde den.