Fin dag i dag men lite svår att hantera när man är hemma med två barn som har så olika behov. Hängde ute i parken en stund men så blev en hungrig och en skulle plötsligt bajsa. Och på väg hem passerade vi en annan park som var ännu roligare och så blev det konflikter.
Och när solen är framme steker den och när den är borta fryser man. Vid Gullmarsplan träffade jag en gammal gubbe (ja han kan inte beskrivas på något annat sätt) som satt och frös. Han hade långkallsonger på sig sa han. Svarta kavajen var vitprickig av mjäll, i munnen glänste en guldtand. Han pekade hela tiden på sitt huvud och sa att det var tomt där inne. När han var ung hade han haft stora muskler sa han, men de är borta nu. Och ungarna hade han inte någon kontakt med. 4 stycken hade han, men han visste inte vad de hette. En av dem var visst polis i Uppsala. Men då frös Mårten så mycket och gäspade så vi var tvugna att gå hem.
Så här sitter jag nu. Pippi på TV:n. Alex i badet. Bajsblöjor och sommarens vackraste dag utanför.
Känns lite 70-tal.
3 kommentarer:
Vid gullmars hänger en del original, och har man tid kan det bli spännande möten. Men även stora portioner tragedi...
Tänker på Leonard och ensamheten, och hur spridd den är i vår värld.
Leonard en vintrig gestalt,som föreställer tiden...Gullmarsplan,dess invånare och besökare halkar lätt förbi varandra.-En och annan tar sig tid,som du.../Maja/
Anna: Gullmars är väldigt spännande faktiskt. Hemifrån oss är det 400 meter till Gullmars, och när man väl är där har man hamnat i en helt annan värld.
maja: "Leonard en vintrig gestalt,som föreställer tiden"
Väl formulerat. Så är det nog. Tack för den.
Skicka en kommentar