Det är sen kväll igen. Katten kom just in. Katten går snart ut igen. Han när en velande själ. Skrapar på dörren med tassen när han vill in, äter och sover lite. Mycket diskret. Ibland glömmer jag bort att han finns. I 14 år har han rört sig så här, mjuk, tyst, alltid i periferin. Han kanske är ensammast i hela världen, vår katt. Och jag tror att han trivs med det.
Det har varit en fet nyhetskväll i kväll. Vi råkade se kvällens uppdrag granskning och jag är principiellt emot att bli upprörd över sånt jag ser på TV, men visst känns det taffligt. Vuxna män som trycker ihop nyligen gravsatta kistor, så att de spricker och tar in jord. De gör det för att undvika sättningar i marken, och för att de är ensamma, obevakade, tomma i anden och bortom sådant som kallas social kontroll.
Rödebymannen är frikänd. Olyckligt tycker jag. Jag står på hans sida, absolut, men att bara liksom säga att han inte har ansvar för det som hände och skicka hem honom och dessutom ge honom geväret åter, måste vara uppslitande till och med för honom. Jag föreställer mig att han har overklighetskänslor i kväll. Han sitter där i sitt kök och borde känna sig lättad. Men på hans gårdsplan har någon dött. Hur då? Har det ens hänt? Han har varit i absolut centrum länge nu. Nu flyttas han långt ut i utkanten igen. Snart sluter sig skuggorna kring huset och allt kan börja på nytt.
6 kommentarer:
Även om han inte blev dömd, verkar det som att hans vårdbehov har uppmärksammats. Båda av honom själv och hans omgivning. Förhoppningsvis kan det bidra till att hans liv med psykisk sjukdom, tillslut kan bli ett gott liv.
Men visst känns det märkligt med två omtalade domar denna vecka, som så absolut går emot det man brukar kalla det allmänna rättsmedvetandet. Det är så lätt att glömma att ett liv alltid är ett liv, oavsett om vi är offer eller gärningsmän.
Kungsholmsdomen kan jag åtminstone förstå, även om jag håller med om att straffet blev lågt - iofs, man talar inte om straff när det handlar om så unga människor, frågan är om 3 år på anstalt gör dem till bättre människor än 1.
När det gäller han i Rödeby, jag visste inte att han skulle få vård, men att återlämna geväret, hur tänkte de då?
Du har säkert hört det själv vid det här laget, men mannen har bestämt sig för att avsäga sig sin vapenlicens. Bra beslut fattat av en människa i kaos, får man förmoda.
Det var ett bra beslut.
Ni får inte missförstå mig, jag är verkligen inte en person som ropar på hårdare straff - tvärtom, men jag tror inte att det är bra när en person dör och den som är ansvarig inte får någon påföljd, oavsett vad det beror på.
Det är väl så att han själv får ta ställning till om han anser sig behöva vård. Håller med dig, Anders. Rödebypappan agerade som vi alla kanske skulle ha gjort (har själv 2 barn) men nånstans blir det fel om en vuxen människa inte får ta konsekvensen av att döda en annan individ. Det här kan i värsta fall bli ett illavarslande prejudikat. Tänk om alla advokater börjar åberopa "han visste inte vad han gjorde"-tesen.
Bra blogg, förresten.
Vi tycks leva ungefär samma liv med småbarn och så där. Känner igen mig i mycket. Hälsningar från Blekinge!
Tack nonsensakuten, och välkommen hit. Ja det tycks som att livet med barn (och så där) genererar en viss typ av liv - ett liv som gör sig bra i bloggform.
Skicka en kommentar