Jag känner nog att mitt föregående inlägg var aningen förminskande. Skanskvarnsskolan har ju musikklasser och när de klev fram - herre jesus vad folk började famla efter näsdukarna. Och två tjejer från RH-klasserna som rullade fram och rev av någonting svårt musikaliskt med absolut gehör. Det var faktiskt större än livet självt. Och som grädde på moset tog vaktmästaren micen och framförde första versen av "jag trivs bäst i öppna.." på klingande arabiska. Ungarna föll in i vers 2: "där bränner jag mitt brännvin själv, och kryddar med johannesört, och dricker det med välbehag till sill och hembakt vört." Klass 1 - 6, fint där, det ska böjas i tid.

Annars mår jag så där i dag ska jag säga. Det är stressigt. Jag är stressad. Har en sten i magen som växer, växer. Jag tror att jag är rätt så elak mot barnen. Allt tar så enormt mycket tid. Tunnelbanan över Skanstullsbron går på valium. Mina medtrafikanter tar det fruktansvärt lugnt, särskilt de som står just framför mig när jag ska gå av. Chaufförerna på 2:ans buss kan inte köra buss, trycker för hårt på både gas och broms. Och så vidare.

Ja visst, jag skyller ifrån mig, men ibland måste man det. Det känns bättre då.


Go natt.