Det här är Dylan Thomas. Jag vet inte så mycket mer om honom än att han var poet. Om inte annat så syns det. Man ser att han är lite tjock och att han är oklanderligt klädd. Man ser att han inte är toppenlycklig. Han dog sen. Och nu sitter jag här och vet vem han var. 55 år senare.
8 kommentarer:
"Lite tjock och oklanderligt klädd".
En knivskarp beskrivning av en poet. Anders, du är för go, du. :)
Gulle dej! Det var bra det här. Känns skönt att du fick det sagt...som att han väntat på det...
Lilla Blå och Ankie: Jag vet inte om ni är ironiska eller om ni menar allvar (det vet jag aldrig om någontin nuförtiden har jag upptäckt), men TACK SÅ MYCKET FÖR KOMMENTARERNA.
Jag var INTE ironisk.
Dylan Thomas är en av mina poetidoler, på hans grav har folk lagt små whiskeyflaskor (han var förtjust i den drycken), hans älskade Caitiln och han delar samma vita träkors, de har varsin sida av det och det står på en vacker kulle. Spelade i hans Boathouse i Laugharne i april, det var mycket fint, och sedan läste jag några dikter vid hans grav. Han vilar mycket estetiskt.
Ankie: Du e grym
Loll: Jag måste fördjupa mig i Dylan Thomas känner jag. Det du beskriver kring hans grav, passar ju in i bilden man har av honom. Men som sagt, jag ska fördjupa mig.
Inte heller jag var ironisk. Men jag tror jag förstår vad du menar; nuförtiden vet man aldrig riktigt med folk. Det är lite jobbigt. Varför all denna ironi???
*suckar och backar ut*
Tycker att han liknar någon i Stenbeckskoncernen.
Skicka en kommentar