Klockan är kvart, nej - 20 över två och jag har inte lagt mig än. Lillponken har som sagt varit magsjuk en tid och jag kan fortfarande inte slappna av. Dessutom börjar det låta konstigt inifrån Stellas säng. Jag kanske borde ställa in en hink till henne? Å andra sidan är hon väldigt duktig på att vara magsjuk den flickan. Redan när hon var två gick hon stoiskt in på WC när hon skulle spy. Det kan man inte säga om Alex. Jag har bytt tröja många gånger de här dagarna.
...eller om mig själv..herre gud, när jag var liten kräktes jag som en fontän, gärna på flera ställen som en revirmarkerande grizzly, de gånger jag var magsjuk. Det kom som en aggresiv ångest över mig. Jag sprang runt i min för lilla pyjamas och spydde en här, en där. Vi hade varit i grekland och köpt oss halmhattar av cowboysnitt. En sån hängde på en krok på väggen med bättet uppåt, så att själva hatten blev till en skål som jag lyckades pricka med ett fontänuppkast. Det dröjde dagar av misstänksamt sniffande innan mamma fattade vad som hade hänt (hon hade alltså redan grovsanerat hela mitt rum när hon hittade dit).
När jag började skriva det här inlägget tänkte jag mig något i stil med "staden sluter sig runt mig, på avstånd hörs den glesa trafiken på essingeleden, om jag lutar mig ut kan jag se de bleka neonbokstäverna borta på Clarion Hotell", men så blev det inte. Spy och magsjukeskildringar. That´s entertainment.
Så här hålögd blir man f ö efter två dagars icke inmundigande. Han är ju närmast överjordiskt söt pojkvaskern.
Ännu en historia som kanske får sitt slut.
1 vecka sedan
7 kommentarer:
Du fabricerar, käre bror. DEt var jag som spydde i den där hatten.
Martin
Att spy är ett sätt att visa hur man mår. (Som någon sagt).
Ha, ha, ha, du underhåller verkligen. Det var roligt oavsett vem det var som spydde i hatten.
Puss och kram från ett klotrunt otåligt framtidshopp
Okej brorsan, men vi var rätt lika på den fronten. Väldigt lika. Fontänkräkning under språngmarsch inomhus, det var vår melodi.
Kai: Väldigt sant. Väldigt tydligt.
Framtidens hopp: Lycka till med det klotrunda.
Som en revirmarkerande grizzly.
Fin bild. Otroligt roligt. Att läsa om, inte uppleva..
Haha, broder Martin - är detta icke hanses profession och snudd på skyldighet?
;)
Icke desto mindre en fin kommentar, som skänker ytterligare en dimension åt rubriken.
Skicka en kommentar