På fredag öppnar vi Komediklubb Haga och jag måste säga att jag ser fram mot det som ett barn inför julafton. Så mycket kan gå snett, jag vet, men jag brukar ha rätt när jag känner på mig att någonting kommer att bli grymt. Vi kommer att driva klubben på Scen Hagagatan 48 på samma adress. Det är en liten, tät, källarteater med exakt den värme i väggarna och den clair obscur som krävs för att man som publik ska krypa ut ur skalet och våga skratta loss.
För 15 år sen jobbade jag på Stockholms Improvisationsteater. Mest bestod arbetet i att göra trygghetsövningar och gråta framför resten av ensemblen, svabba toa och släpa runt loppiga möbler i en fuktdrypande källare i Vasastan.
Det var mycket sällan magin infann sig. Ett par gånger bara. Men då var det fullt i salongen. Temat var enkelt. Fokuset rent. Få personer på scenen, uppvärmda och fyllda av energi som gradvis överfördes på publiken. Jag minns de där kvällarna som i motljus. Dammpatriklar i luften, värmen från 100 100wattare (publiken). Hur varje impuls besvarades med ett skratt. Hur vi på scenen liksom kunde falla in i publiken, utan att stöta emot.
Sista föreställningen av "Flamingo Park Hotell" den 26 maj 1996. Vi blev inropade 5 gånger. Publiken stod upp. Och en timma efter föreställningens slut var foajén fortfarande full av folk som inte vill lämna teatern och den där speciella energin vi hade byggt upp under kvällen.
Lite så tänker jag att det ska bli på fredag. Det borde bli så, för vi har grymma komiker. Jag till exempel. Henrik Blomkvist. Anne Marie Hallberg Pauli. Martin Lagos. Isak Jansson. Emma Wessleus. Behrad Rouzbeh. Ola Aurell. Stellan Sjöström.
Nu önskar jag bara att det kunde komma någon riktigt bra fotograf och ta bilder också. Micke Berg - du får fribiljett. Ni andra pröjsar 75 spänn.
Det blir allsång också.
Ännu en historia som kanske får sitt slut.
4 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar