Det var kallt i morse, men klart och jag gillar verkligen kalla och klara mornar genom nytvättade fönster. Men barnen är arga på solen som lyser ner i deras filmjölk. Mårten lackade ur fullständigt och vi fick hänga ett afrikanskt tyg för fönstret i köket. Han spelar Lego-StarWars på nintendo DS. I går kväll dödade han kejsaren, sa han. Han kom och berättade det för mig två gånger. Och i morse var han hos Jabba the Hut och stred för alliansen på Jabbas lyxjakt där ute i öknen. Han spelar väldigt mycket och allt han kan om det där spelet har han lärt sig själv. Jag har försökt några gånger men fastnar alltid när jag kommer fram till någon dörr som inte går att öppna. Dörrar som inte går att öppna, det verkar vara dataspelens idé. Att hitta nycklar och få upp dörrar. Om man inte lyckas blir man springande i ett rum och skjuter ner alla fasta föremål tills det inte finns några kvar och då springer man bara. I början, när Mårten just hade fått spelet, ville han att jag skulle hjälpa honom när han hamnade i det där läget, men inte nu längre. Mårten forcerar sina dörrar utan vår hjälp. Någonstans inne i hans femåriga hjärna har han kopplat ihop information med information och dragit egna slutsatser. Och det är bara han som vet vad som händer i det där spelet. Det är bara han som fattar. Grabben kan inte ens läsa. Men framåt kommer han. Han lackade ur igen när jag tog spelet ifrån honom och ville att vi skulle gå till dagis. På väg till dagis pratade han om gud. Jag vet inte varifrån de tankarna kommer heller. Har försökt luska. Undrar om det kanske är någon fröken på dagis som är tokkristen, för han tycks vara rätt så initierad. Pratar om att Jesus var guds son. Undrar om han hade några kompisar och så. När jag hade lämnat och just hade gått ut genom grinden, vände jag mig om och tittad tillbaka. Mårten stod i intensivt samtal med en av fröknarna. Hon tycktes besvärad. Sa något vagt om att "det beror på...". Mårten lyssnade spänt och släppte henne inte med blicken. Jag tyckte att jag såg honom som genom nytvättat glas.Solen sken. Det var friskt i luften.
3 kommentarer:
Dina texter om dagislämningar är geniala och magiska. Väldigt vackert.
Håller med om det där med dataspel. Mina barn är likadana.
Vet inte hur de lärt sig, det bara sitter i fingrarna...
Tack där!
Jo, det är något märkligt med deras små fingrar. Och vissa grejjer lär de sig aldrig. Som typ att fälla upp inre locket när de kissar eller knyta skorna.
Det här inlägget känns som en väldigt lång men väldigt exakt definition av ordet "bitterljuvt".
Skicka en kommentar