Det är nog på något sätt rätt så typiskt mänskligt att aldrig koppla ihop det senaste nyhetsflödet med den egna situationen. När jag läser om den där mexikoinfluensan blir jag nyfiken men absolut inte oroad. Detta trots att jag har influensasymptom. Klockrena. Ont i kroppen, låg feber, dålig ork och rinnande näsa.

I går kväll var det valborg och det var ett fint evenemang nere vid Årstalidens festplats. Kön till fiskdammen var väl 100 meter lång med å andra sidan fick ungarna ett kilo godis när de väl kom fram. Alexander orkade inte bära sin påse, utan att ställde ner den på en klipphäll i tallskogen och bevakade den i cirklar som ett rovdjur bevakar sitt nyss nedlagda byte.

Mats och Tomas var där med familjer. Jag träffade båda två på exakt samma gång. De kom gående mot mig från varsitt håll glada och välklädda båda två. Jag kände stor värme. De här killarna har jag kännt i 20 år och de har varit mina allra närmaste genom 90 tal och 00 tal. De har påverkat mig så pass att jag har dem att tacka för i princip allt det jag är i dag. Och nu stod de där på varsin sida om mig, glada, oneurotiska och i allra högsta grad levande. Det var en mycket värdig stund.

I kväll inviger vi komediklubb Haga på Hagagatan 48. Biljetterna kostar 75 spänn och det är ingenting ju, så kom dit och se er favoritbloggare prata om manliga sexuella tillkortakommanden, hundskräck och lite till. Kl 19.

Salve