Häromdagen hittade jag en
översättning av Koranen, här i biblioteket i Vamlingbo där jag sitter och
arbetar. Översättningen är gjort av Åke Ortmarks (stavningen?) och jag antar
att den inte är gjort för rättrogna, utan snarare för den litteratur/kultur/religionsintresserade.
I förordet, som förmodligen skulle
resultera i en fatwa om det publicerades i dag, beskrivs Muhammeds väg från
föräldralös kamelfösare, via Allahs utvalde profet, till religiös ledare och
kung över Arabien. Ortmarks är inspirerad och på stilistiskt topphumör. Han skriver
om hur Muhammed liksom i cirklar vinner sina anhängare, från svärmor, en slav
och en gammal farbror, till samtliga invånare i Medina, dit han har flytt för
att undkomma förföljelserna i Mekka.
Muhammed beskrivs som en vacker ung
man, av fin familj, men helt utan ekonomiska medel, som i tidiga 20-årsåldern
gifte sig med en rik änka. Kort efter giftermålet (c a 605) börjar han uppträda
nervöst, prata för sig själv och drabbas allt oftare av nervösa, spastiska
tillstånd. I dag hade han förmodligen blivit behandlad som en galning, men eftersom
den institutionaliserande psykiatrin tack och lov inte hade kommit så långt vid
den tiden, lät man honom hållas.
Och som han hölls.
Snart kom han hem med den första
suran (sura 76), direktlevererad från ärkeängeln Gabriel (som i Salman Rushdies
”Satansverserna” beskrivs som paralyserad av skräck inför den kraft han var
satt att förmedla) i en gyllene skriftrulle. Eftersom Muhammed vid tillfället
inte kunde läsa, tog också Gabriel ut hjärtat ur bröstet på honom, kramade ur
en svart droppe synd, satte in hjärtat igen, varpå Muhammed fylldes av ett
gudomligt ljus och kunde läsa.
Muhammed gick omedelbart hem och
förkunnade, och vann så några följare.
Så gick tre år innan nästa sura kom
i en ny vision och nu började de komma i en allt snabbare följd.
Och Muhammed vann allt fler
följare. År 622 hade hans hus vuxit sig starkt och hans motståndare så
aggressiva att hans såg det bäst att fly från Mekka. Detta är muslimernas år
noll, och nu inleds också den där expansiva fasen, den aggressiva, närmast
imperialistiska rörelsen, som nog har gett Koranen en något spetsigare ton, än vad
vi är vana vid från vår egna heliga skrift.
Jag tänker att de suror som nu kom
till Muhammed, ju kom till en man som mer eller mindre förde krig, varpå ord
som ”rättrogna”, ”otrogna”, ”helveteseld” och ”belöning” blir allt vanligare.
Precis som nya testamentet rent stilistiskt har påverkats av att de som
formulerade texterna om Jesus faktiskt skrev dem i smyg och befann sig längre
ner i den samhälleliga hierarkin.
O-boy vad jag svamlar nu känner
jag, men den här texten ska väl mest ge uttryck för vad jag har tänkt på efter
läsning av Ortmarks förord och så där en tre fyra suror. Det är – pris ske Allah
– ingen avhandling jag håller på med. Och jag kan inte på något sätt säga något
vettigt kring innehållet i det jag läser, jag har inga teorier och jag tror
inte ens att jag vet vad det riktigt betyder.
Men jag kan säga något om vad det
gör med mig.
För jösses (sedan gammalt ett vardagligt
uttryck för Jesus) vad medryckt man blir av att läsa koranen. Man förstår verkligen att Islam snabbt vann
nya anhängare. Texterna målar effektivt upp bilden av ett rättroget ”vi” och
ett religiöst förvirrat och korrumperat ”dom” och det är närapå att man själv
under läsningen bara vill ansluta sig. Det verkar så enkelt att tillhöra det
där viet, vända sig till Mekka fem gånger/dag, börja ge allmosor och göra minst
en pilgrimsfärd till Kaba i livet, och i gengäld bada i Allahs kärlek.
Men – trots detta – jag rekommenderar
alla att åtminstone kasta ett getöga i Koranen. Särskilt nu, när Islam är så på
tapeten, och Sverigedemokraterna är på krigsstigen och pratar om ”islamisering”
osv, som om det vore ett främmande organ i vår samhällskropp, någonting från
yttre rymden som kan komma att förändra vårt samhälle i grunden.
Så är det givetvis inte.
Ibland sätter texterna, tvärtom,
verkligen fingret på exakt det samhällsklimat som råder hos oss, som
formulerade av en ironisk Tage Danielsson.
Som detta stycke, ang rätten till
skilsmässa:
”Kvinnan äger i dessa fall
naturligtvis samma rättigheter som mannen, men mannens rättigheter är något
större. Allah är mäktig och vis.”
1 kommentar:
Jag har haft anledning att använda mig av Koranen i jobbet (översätter bl.a. religionsvetenskapliga böcker), och tycker att Mohammed Knut Bernström. Kanske lite snårigare än Ohlmarks, men den har fått mycket beröm.
Här hittaru'ren på Libris: http://libris.kb.se/bib/8429342
(Just nu redigerar jag en kursbok i statsvetenskap typ, vars författare inte är så noga med referenserna. Så då får jag vara det, och hänger en hel del på Libris.)
Skicka en kommentar