Hemma igen efter dagen som avslutades med en rolig kväll på El Mundo. Barnen sover runt mig. Ute är det mörkt och fuktigt och i morgon har ytterligare några löv fallit av från träden. Varje dag när jag går över Skanstullsbron, lägger jag märke till hur den gula färgen på träden blir allt kallare. Här och var syns de kala släta grenarna och det kommer att vara som att sommaren aldrig har funnits, igen. På något sätt är det normaltillståndet. De här korta gröna månaderna är liksom ett fantastiskt undantag och man undrar varför folk överhuvudtaget bor här. Varför slog de sig ner här, den där morgonen för sjutusen år sen, då en liten grupp nomader bestämde sig för att de äntligen hade hittat rätt.
Eller kanske bara råkade bli kvar.
I morgon flyttar min bror från huset ett stenkast härifrån, där han har bort i över elva år. Synd, för om en vecka ser vi hans köksfönster igen. Men då bor någon annan där. Tiden går vidare. Snart är det vinter.
Ännu en historia som kanske får sitt slut.
4 dagar sedan
2 kommentarer:
De slog sig ned här för att HÄÄÄRDA sig såklart.
Det ÄÄr vinter. I natt. Jag tycker det är okej med kylan. Den kommer att hålla de förbannade regnvädren stången!
Det var de praktiska, pragmatiska och inte så glamourösa som slog sig ner här.
Skicka en kommentar