Jag är i slutfasen av "Karla Brottare och Boris Olsson" som kommer ut i maj. Det är roligt och ganska svårt. Så bloggen får vänta. Men jag längtar faktiskt. Filar i det halvt undermedvetna på en text som kommer att få titeln "med en doft av kål" och som kommer att handla om immiga, skarpt upplysta inomhusmiljöer i vintriga storstäder där tiden stannade på 60-talet.
Det blir något att se fram emot.
Tills dess: höstens sista solros.
Ännu en historia som kanske får sitt slut.
5 dagar sedan
1 kommentar:
Solros - passar inte. Det där är en typisk dysterros. Acedia rosaceum.
Skicka en kommentar