De enda kränkningar som är värre än de som drabbar mig som person, är de som drabbar mina barn. Barnen är mitt hudlösa hjärta som jag förr eller senare måste skicka ut, bort från min absoluta kontroll. Stella började i skolan i höstas och inför det kunde jag ligga sömnlös på nätterna - och jag lovar, om någon skulle kränka henne, mobba eller slå, skulle min hämnd drabba den som gjorde det. Jag skulle söka upp föräldrar, klassrum, lärarrum, rektorsexpeditioner, jag skulle slåss och låta mitt ursinne explodera, jag skulle vänta på plågoandarna efter skolan och skämma skiten ur dem, ända tills kränkningarna upphörde.
Allt detta gjorde jag i min fantasi, när jag inte kunde sova. Mina barn, de är förlängningar av mig. Jag har tagit emot dem alla tre och klippt av deras navelsträngar och lovat att skydda dem med mitt liv om det skulle behövas. Ingenting annat spelar någon roll. Det finns inga principer, inga lagar, inga moraliska regler som kan ställa sig över det.
Och jag vet att jag låter som en NRA anhängare när jag säger det (alltså: det är jag absolut inte) men jag förstår verkligen, och känner full sympati med den där pappan nere i Blekinge, som tillslut riktade bössan ut i mörkret och lät den brinna av. Visst, han har förstört både sitt och sin familjs liv. Han har dödat ett barn och krossat en familj till. Hans helvete har förmodligen bara börjat. MEN: jag har inga som helst problem att förstå det han gjorde. Där och då måste det ha framstått som det enda möjliga alternativet. Det här säger nog mer om mig, än om den faktiska situationen, men när jag tänker på den, kan jag inte känna något som helst medlidande med den där killen som dog. Det kanske låter sjukt, men jag skulle ljuga om jag sa att jag gjorde det.
Jag tänker på folket i den där byn. Tre polisanmälningar hade gjorts. Man kan anta att den där pappan hade sagt ifrån mer än en gång. Man kan anta att det fanns en stum, suddig vuxenvärld, som visste precis vad som pågick. Kanske flinade de i smyg åt honom. Kanske var de där nattliga moppeutflykterna till och med sanktionerade. Mobbing i sin prydno. Och i morse, i DN, prästen i byn samlade sin församling. Ett illa skrivet kondoleansmeddelande och förhoppningar om försoning. Skit i det - nu har jag eldat upp mig känner jag - men den där byn har förverkat sin rätt att kallas social gemenskap. Ge varje familj en andlig coach, och lär dem att sånt här händer inte i samhällen där folk agerar gentemot varandra med kärlek, istället för med förakt. Lär dem att det som händer i ett litet samhälle angår alla. Och är allas ansvar.
Ännu en historia som kanske får sitt slut.
4 dagar sedan
10 kommentarer:
Hej Gubben
Jag känner precis som du. Det är en jävla balansgång. Han kanske sköt för att skrämma osv,, men det gick åt helvete. Det är klart man inte får döda någon o det är lätt att fördöma, men alla som varit riktigt hotade av en grupp , eller av en galning vet hur snabbt man bara tänker på sig själv. Ringa polisen, säger folk..Suck, säger jag. Visst ringer man polisen,men de elaka typerna hinner ju slå ihjäl en tio ggr innan snuten kommer. Det viktigaste för ett samhälle är ändå att predika kärlek och hålla koll på vapnen, dvs ha vapenförbud. Sedan fattar jag aldrig varför ingen fördömmer de där jävla kidsen? Vad hade dom där att göra?
Ja, det är onekligen för jävligt.
Klippte ut detta ur artikeln:
"Blekinges polischef Anders Karlsson tycker man gjort vad man kan för att hålla ordning på mopedgängen.
Ingen kunde i sin vildaste fantasi tänka sig att detta skulle hända. Så här i efterhand kan man säga att hela vuxenvärlden brustit. Men det är svårt att göra något åt de ungdomar som ställer sig vid sidan av samhället. Visst kan vi låsa in dem i sluten ungdomsvård. Men då rymmer de bums.
Under helgen har någon tagit sig fram till den trakasserade familjens gård och krossat bakrutan på deras bil. På Lunarstorm har rena hatkampanjen mot dem bedrivits där det bland annat sagts att hela familjen ska slaktas. Lunarstorm tog ner sidan efter ingripande från polisen.
I ett öppet brev till Blekinge Läns Tidning har familjen berättat hur de trakasserats av ungdomsgänget i två års tid."
Va?
1. Polisen tycker att den skött sitt jobb!?
Hatkampanj på nätet och öppet brev till tidningen...
Jag skrev också, på sätt och vis på nätmobbningen idag.
Vart håller alltsammans på att ta vägen?
Är det också tryckfriheten då, nätmobbarna i det här fallet lutar sig mot?
Ser INGEN att allt det här hänger ihop? Jag gör ju det!
Regler, normer och allmän jante som höll ihop samhällena förut - med det förtryck DET innebar - håller på att braka ihop.
Man kan inte längre utgå från att folk handlar normalt och förnuftigt, man måste utgå från motsatsen.
Staten måste ta det ansvar den faktiskt har, att skydda individen.
Jag kan bara hålla med dig Anders. Det är för jävligt.
Och jag skulle förmodligen också bete mig regelvidrigt om någon jävlades med mina barn.
För resten, det har jag redan gjort.
Dock inte i den här skalan.
Och du, stor stark pappa som hotar smågrabbar med stryk - det har alltid hjälpt.
Det hade jag!
Men det måste ske redan på smågrabbsstadiet...
Visst känner jag att jag skulle göra det mesta för att skydda och försvara mitt barn. Det är inte konstigt. Finns det någon bättre anledning, en godare orsak till att begå våldshandlingar? Som kanske går överstyr, som blir till övergrepp, mord och goda anledningar för andra familjer svara med samma mynt. Jag tror det är viktigt att gå ett steg längre för barnen skull. Att vara vuxen och kräva detsamma av andra vuxna.
Två fel blir inte ett rätt, men när man inte får hjälp av de som har rätt att utdömma straff (samhället) så blir det att ta lagen i egna händer och då blir det lätt fel.
Skulle jag stöta på ett gäng med grabbar i 15-16 års åldern skulle jag vara liv-rädd. Att inte slå på nån som ligger är som bortblåst, istället hoppar man på dom tills dom dör... Vart är vi på väg?
Gäng av femtonåringar hoppar inte på huvudet på den som ligger. Men de mycket få som gör en sådan extrem våldshandling har inte något som majoriteten har: empati och känsla för rätt och fel. Förnuftet är satt ur kurs, under en lång tid tillbaka. Extrema våldshandlingar har ytterligare effekten av att rädslan och avskyn de väcker naglas fast i bilden av våldet, även om mindre spektakulära orsaker som lett fram till dom, har pågått under väldigt lång tid. För de som drabbas spelar det ingen roll, men för att förstå våld, så finns det orsaker, det gör det. För den som överfaller eller blir överfallen och försvara sig våldsamt, så har de en sak gemensam även om de har moraliskt skiljda utgångspunkter:
De är i psykologisk beredskap att bli våldsamma och de stannar inte upp, "fryser" i ögonblicket, eller ser våldsdämpande möjligheter i situationen.
Lasse, läs i tidningarna om överfall, nästa uteslutande är det svåra huvudskador... Den 16-åring som blev ihjälslagen nyligen blev sparkad i huvudet. Finns fler exempel... tyvärr...
Where is the love?
Det är sjukt vad en grupp pubertertstinna 16-åringar kan göra i grupp. Men det går ju heller inte att bilda sig en uppfattning om problemet via tabloidpressen heller. Då blir ju allt en ding-ding värld. Tror heller inte att ungdomar är oåtkomliga för sina föräldrar. Snarare tror jag vuxenvärlden framstår som sluten och otillgänglig, men vet inte. Tror vi behöver flera offentliga miljöer där ungdomar och vuxna kan hänga tillsammans. Pratar inte om ishallar och ridhus.
Det blev två olika diskussioner här. Jag är glad över Micke Bergs och Karins medhåll. Kände mig lite som en rättshaverist där. Men samtidigt är det väl ens roll som förälder - att försvara. Och det är därför vi har polis och sociala myndigheter, för att farsan ska slippa ta fram bössan. Man kan liksom inte ta ett samhällsansvar när man upplever att mobben står på tröskeln.
Den där andra diskussionen. Peter och Lasses. Jag hänger inte riktigt med. Min känsla är att det här ungdomsvåldet är så nytt. När jag var ung var det två killar som blev ihjälslagna samma sommar. Båda hette Ronny. Men jag håller med Lasse om att man inte kan bilda sig en uppfattning via taboiderna. Samtidigt kan man fråga sig: Hur ska man bilda sig en uppfattning? De där blaskorna kastar sig ju över en som förkylningsvirus så fort man sticker ut näsan.
Håller med, rent moraliskt. Tror att föräldrarna till mopedisterna vetat om men inte brytt sig tillräckligt. Har skrivit om det tidigare, var har tonåringarna i fråga fått sina sunkiga värderingar ifrån? På en ort där över 10 procent röstade på Sverigedemokraterna i senaste valet...
Det är ju inte en ren tillfällighet att dessa killar kunnat terrorisera ett helt samhälle. I flera år.
Skicka en kommentar