Det är sällan man blir berörd av en främmande hund. I varje fall jag.
Under promenaden runt milen på Hellas i morse stötte jag och min kompis Mats på den franska bulldoggen Ruby.
Ruby kände livet i sig. Hon hängde med ett par mycket större hundar och rände runt med dem, försökte slåss, försökte betäcka en annan stackars tik som löpte och stod bunden. Mest för att alla andra gjorde det. Vi fick för oss att hon kanske trodde att hon är större än vad hon är. Ruby sprang som en elektrisk liten muskel fram och tillbaka. Stora fladdermusliknande öron, söta dockögon och en rejäl oxstek till kropp. 7 charmiga kilo på fyra mycket korta (men snabba) ben.(obs! annan hund, snodd från nätet)
Ännu en historia som kanske får sitt slut.
3 dagar sedan
12 kommentarer:
Säg så här, jag blir alltid berörd av en hund. Har jag inte min egen med mig finns det tusentals andra att gosa med. Saknar lite bilddokumentation på skönheten.
Glömde kameran.
Du verkar kunna hinna med en hel del under en dag trots alla barn och så.
Påminns om att Paul Auster faktiskt (och vad man än tycker om ansatsen och resultatet) har skrivit en liten berättelse (Timbuktu) med hundperspektiv. Nu är det sagt.
Sköna formuleringar om den lilla hunden. Ler när jag tänker på att du o din kompis stannat upp, betraktat, reflekterat och att du går hem och skriver det här.
Anna: Måste tillägga att jag faktiskt är lite rädd för hundar.
Kai: Man hinner mer än man tror. Hellas bara finns ju där, som en möjlighet.
Ankie: Det roliga är att min kompis Mats konstaterade att "det här kommer väl på bloggen".
Allvarligt skumma öron.
...och. SA han det din kompis?! Herre gud. Du får tänka att de börjar kanske cencuren snart, kompisarna.
Min vanliga joggingtur-Hellas milen,är sedan 1 månad tillbaka inte längre aktuell.--Eftersom jag är på resande fot"tar jag stigen mot okända mål"??-Hundar möter man överallt-Och dagen till ära mötte jag en 3månaders dvärgschnauzer-Vi lekte-Jag blev förälskad och ville adoptera!!!--Ditt knäoperation verkar ha gjort underverk?
Dvärgschnauzer, en sån känner jag.
Operationen har väl gjort så där underverk. Nu går jag milen. Springa kan jag inte än. Men kanske snart.
-Då är du ändå en bra bit på väg!-Övning ger färdighet?-Skam den som ger sig!-Jag har också varit rädd för hundar,men sedan min syster skaffade en stafford shire bull terrier för 8 år sedan(världens snällaste),älskar jag dom alla---Har själv 2 katter....
Skicka en kommentar