Mimmi fick ärva dem när hon dog och nu sitter ungarna där och målar med dem, vilket ger mig kluvna känslor. Å ena sidan är det ju fint att färgerna används och att Stella och Mårten får utveckla sin kreativitet i umgänget med dem, å andra sidan är de på något vis rariteter, köpta på 60-talet, pedantiskt skötta och fortfarande i originalförpackningen. Men efter varje målaromgång med ungarna har de åldrats ytterligare ett decenium. Om något halvår eller så är de ett minne blott.
Gamla bruksföremål som man får ärva. Jag blir nervös av sånt. Jag minns en reservoarpenna jag fick efter min farfar. Pennan var från 30-talet, men efter några månader i mitt och brorsans pojkrum i Fruängen hamnade den på golvet och blev till en sorglig hög av backelitgrus när jag en dag råkade sätta ner min gympadoja på den. Då hade den redan förlorat sin fina klang av gamla tider. Den var ett förbrukat föremål som mest låg där och gav oss dåligt samvete för att vi inte tog hand om den på bästa sätt. När vi fick den bar den med sig något av farfars doft och atmosfär. Så fort vi tog den i bruk, förlorades den in i vårt 80-tals misch-masch av saker som går sönder hela tiden.
Gamla bruksföremål kanske passar bäst på muséum. Där kan de torka bort bakom glas. Obrukade. Obrukbara.
8 kommentarer:
Du skapar problem av nåt som inte är ett problem. Jag vet det för jag är likadan.
Jamen exakt.
Äsch, saker är till för att användas, annars blir de gamla och ledsna;)
Jag vet, och jag är helt inne på Ankies linje: Det här är ett problem jag skapar själv. En slags snålhet, rädsla för förgänglighet eller liknande.
Jag tycker du tänker väldigt fint ang. färgerna, men du gör rätt som låter dom användas, det är ju det dom är till för.
Du får sortera: Har färgerna ett affektionsvärde? Har de ett montärt värde? Eller har de enbart ett värde i form av att man målar med dem? Den senare skulle kunna delas upp i målas av professionell konstnär alt. av vem som helst, t ex barn?
Vilken anda levde Lena Larsson med? Det är nog den viktigaste frågan.
Personligen tror jag att vilken morförälder som helst skulle vilja se sina barnbarn utvecklas, och då gör sig nog färgerna bäst genom att barnen får vara kreativa, så länge det handlar om barnvänliga färger.
Holger
Jag vann en (tydligen) jättefin flaska vin i Lyon i höstas och jag har så dåligt samvete för den där vinflaskan. Mina franska kollegor höll värsta föreläsningen om hur jag skulle dricka den, det var gåslever, färska fikon, med min älskare, men nu vågar jag ju inte dricka den, för jag vet att jag inte kommer uppskatta den så som de hade uppskattat den.
Phu.
Det där är det värsta, och hur tafflig man själv och hela ens liv känns när det ska levas i ljuset av den där flarran. Jag har haft samma upplevelse med en burk rysk kaviar. Slängde bort den.
Skicka en kommentar