Det är morgon i Vamlingbo och jag sitter i köket på Mejeriet. Runt mig i alla rummen sover människorna. Det är som en förtrollning. Som i Törnrosas slott. Jag vaknade redan 6:37, men lyckades somna om och vaknade en timme senare. Ont i ryggen. Dålig luft i rummet där vi sover. Sängen lite hård. Vår familj delar på två sängar. En 180 och en 140. Under natten har alla utom jag bytt säng. Mimmi hade flyttat på sig under den där sista sovtimmen.
Det luktar katt i huset. I köket satt tre hankatter i fallande ålder från 18 år till bara några månader på en stol och tittade yrvaket på mig när jag kom in. Disken från i går var diskad, det var den inte när jag gick och la mig klockan halv tolv i går, men duken på borde låg kvar och diskhon var fortfarande full av grått, oljigt vatten. Två väggklockor tickar i kapp. Det är allt jag hör, det och anslagen på mitt tangentbord, men så här tidigt på morgonen kommer texten långsamt och smattret från tangenterna bryts hela tiden av, stannar upp, jag raderar texten och skriver nytt, hjärnan har inte vaknat än. I går morse vid den är tiden försökte jag läsa Anita Goldmans text om Mary Shelley i DN-kultur. Fullständigt obegripligt. Satt hemma i köket i Årsta. Höll i tidningen med båda händerna, ansiktet mycket nära texten, förstod ingenting. Läste om texten sen på Gotlandsbåten, mitt i det där kaotiska bruset av förväntningar och barn som vill ha glass. Förstod precis allting. Ganska tråkig text. Ungefär 10000 tecken för kort.
Det blir en vacker dag i dag. Skogskanten på andra sidan gärdet ser ut som öppningen till en regnskog. Solen ligger på och i diset hörs alla överlyckliga småfåglar. Katterna går ut och in. Stora brandgula Hasse smyger över trätrallen på balkongen och jagar en skräckslagen mus eller liknande som måste röra sig där under. När katterna är ute vågar inte fåglarna äta från fågelbordet. De är dödsmaskiner de där katterna. Drar in allt de fångar, in i huset, visar stolt upp sina halvdöda byten för oss som bor här. Människorna. Herrarna.
Jag tycker att jag börjar bli tjock om magen. Känner mig förstoppad. Går hela tiden omkring med känslan att jag borde gå på toaletten, men när jag sitter där händer ingenting. Har läst samma veckotidning från 2007 där inne tre gånger nu, utan resultat. Ballongmage som de skriver i kvällstidningarna. Jag tror att det är det jag har drabbats av.
Ballongmage.
Ännu en historia som kanske får sitt slut.
1 vecka sedan
1 kommentar:
Nu längtar jag till mitt land, just när du skriver om det där diset. April...
Mot ballongmage har jag ett helt sakligt förslag: Lactulos.
Adios med ballongen, men desto mer buller och bång, om jag säger så.
Få se nu om jag orkar läsa den förträffliga Goldman.
Skicka en kommentar