Jag har just bläddrat mig genom fotoboken "Stockholms city i omvandlingens tid", som skildrar hur klarakvarteren revs för att ge plats åt det nya kommersiella city. På bild efter bild ser man hur en hötorgsskrapa sticker upp bakom någon gammal 1700-talsfastighet och jag blir sjösjuk när jag försöker orientera mig. Fastigheten "Klaraberggatan 42", vad då? Hur då? Var är jag nu? Jag tycker att det är konstigt att den gamla tidens stockholmare inte pratar mer om den här omdaningen. Som om ett trauma menar jag.. På 15 år rev man ju en hel stadsdel. Stora gropar med provisoriska spångar, bilar som stod parkerade på rivningstomter, tomma husgavlar med duxreklam, kvarglömda gardiner i ett fönster på en frilagd fasad, byggropar med snö och en byggkran prydd med en julgran och texten "här bygger Göteborgs bank sitt centralkontor".
700 hus revs. 120 nya byggdes. Det såg ut som rena rama Dresden när det var som värst. När den sista hötorgsskrapan invigdes 1965 sa borgarrådet Yngvel Larsson att de fem skraporna erinrade honom om "Fem Händelska trumpetstötar".
Yngve Larsson var Mimmis gammelmorfar. När jag säger till henne att alla nya hus i city är mycket fulare än de gamla bara ler hon åt mig. Hon läser bebyggelsehistoria. För henne är omdaningen i city bara ännu ett led i stadens utveckling. För mig är den obegriplig. Det finns ingenting i dagens city som får mig att må bra. Sergels torg är en stor spya mitt i stan. De stora stråken och betongkropparna ger också upphov till bakgator där ingen nykter människa någonsin sätter sin fot, ens i dagsljus.
Jag minns för ungefär 20 år sen, när jag och min farmor gick en promenad i kvarteren mellan Malmskilnadsgatan och Regeringsgatan och hur hon försökte peka ut för mig var hon hade tagit pianolektioner när hon var liten. "Här", sa hon och pekade på en blank glasfasad med betongfoder och en knarkare på trottoarkanten, "här måste det ha varit."
2 kommentarer:
Nej, precis vad jag tänkte också, för det är klockrent,men det är som den nya unga genrationen inte fattar vidden av det hela. Det skedde ju när jag växte upp, började gå ut och jag saknar det gamla Klara hela tiden. Allt det nya som byggdes upp är skitdåligt o då menar jag allt. Ta Kungsan idag,,,suck, om man inte vill hänga sig efter ett besök där , ja då vete fan hur man har det ställt med känslorna?
Nu har ju Söder tagit över citys roll,men jag minns alla schyssta krogar i Gamla Klara,,minns när jag jobbade på Vasagatan o man smet ut i kvarteren bakom posten..jesus,,,idag kan man ju inte ens gå i de kvarteren utan att få andnöd.
berg
Jag är född 1962, och var följaktligen en liten, liten gosse när det värsta grävandet höll på-Vi bodde på Kungsholmen, men varje gång vi skulle till city var det bara gropar, träspångar, byggplank och tomma rivningstomter överallt. Inte så inspirerande.
Många av de hus som revs var verkligen sunkiga bortom all räddning (särskilt i Klarakvarteren), men istället för att gallra omsorgsfullt gjorde man alltså ett kalhygge av hela skiten, och det var väldigt tråkigt.
1600-talspalats, Sagerska husen, Segels atelje, Blanche teater - och mer därtill, skattade åt förgängelsen. Om det bara hade kommit något trevligt istället hade man väl kunnat acceptera det - men vi fick PK-huset, Sergels Torg, parkeringshus, Sverigehuset, Gallerian och annat skit i samma låda.
Prins Charles sade för många år sedan att nutidens arkitekter hade gjort mer skada i London än Hitler under Blitzen, vilket förstås gjorde alla arkitekter väldigt arga, men folket jublade. De höll med prinsen.
Så det är tyvärr inte bara Stockhplm som blivit vandaliserat av okänsliga politiker och arkitekter.
Att arkitekthögskolan om och om igen blir vald till Stockholms fulaste hus är inte utan anledning, och jag tycker nog att det vore en estetisk välgärning att riva skiten.
Men låt för helvete inte någon av de arkitekter som ritat Södra Stationsområdet eller något annat av de nya mastodontbostadsområdena rita ett hus som ska ersätta den gamla brutalfunktionalistiska skolbyggnaden. Hellre en intressant byggnad av någon spännande arkitekt, någon som tillför något nytt.
Skicka en kommentar