De är jag är med tänker fortsätta kvällen framför "Molok", vilket är namnet på en rysk film, dubbad till tyska, som utspelar sig mellan Adolf Hitler och Eva Braun i Örnnästet under kriget. Filmen ska vara en blandning av Alice i Underlandet och Undergången, säger de som har sett den. En högst märklig film, säger de som har sett den, märklig i bemärkelsen "jag förstod den inte fullt ut, men satt som på helspänn genom hela filmen". Det ligger en diktsamling på dass. Märkliga dikter. Jag förstår dem inte fullt ut, men sitter som på helspänn. Och vi käkar så mycket här så det blir fler än ett besök om dan om man säger.
Men jag misstänker att filmen är märklig i bemärkelsen "man måste ha sett och uppskattat Stalker av Andrej Tarkovskij för att tycka om den." Jag är alltså inte en av dem som kommer att tycka om den.
Filmen heter "Molok", men alla här uttalar den "Mollock", som i "Pollock". Jag har inte sett den filmen heller. Men det har ingenting med märklighet att göra. Jag har bara inte sett den. Den kvalade inte in när jag gjorde mina prioriteringar under den aktuella perioden.
Nu börjar filmen. Jag hör hård, ganska ironiskt hurtig musik skvätta genom rummen. Jag sitter kvar där jag är. Om två timmar kommer mina släktingar stelbent utstapplande ur TV-rummet. Men då ligger jag och sover.
Ännu en historia som kanske får sitt slut.
4 dagar sedan
1 kommentar:
Vad är det för diktsamling ni har på dass?
Skicka en kommentar