fredagsmys

I kväll sjunger idolerna rock, och trots att jag har svurit, trots att jag inte ens gillar någon av deltagarna, trots att jag vet att en och en halv timma framför det där programmet är tillräckligt för att sabba en hel helg - kommer jag att titta. Jag undrar varför?

Kanske för att programmet är så till 100% på allvar. Att det är så uppskruvat att det till och med finns ett kristeam på plats.
Jag tror att det är det som är framgångsreceptet: nödvändigheten av ett kristeam.

Annars har jag tänkt att jag ska ta med mig ungarna på hockey någon gång. Hockey känns plötsligt väldigt rätt. Det är blivit folkligt igen känns det som. Just den här säsongen. Skelefteå AIK toppar elitserien och det känns tryggt och folkhemsmysigt på ett tidigt 80-talssätt. De riktiga AIK fyller ju hovet igen, och jag känner det där suget som man kände när de var som störst. Det var billigt att gå på hockey på den tiden och det fanns alltid biljetter kvar på hovet. Black Army hade ståplats i ena kurvan och motståndarlagets klack stod på behörigt avstånd på andra sidan rinken. Man rökte cigg och drack folkisar som man hade smusslat in under jackan. Sista gången jag gick, det måste ha varit 1987, spelade AIK för en fortsatt elitserieplats. Jag tror att de mötet Djurgården faktiskt och vi skrek så att jag inte kunde prata på flera dagar efteråt. Men Djurgården vann - detta o så osympatiska lag, och deras ungmoderater till fans kunde glatt dra in till stan och fira segern. Själv tog jag tunnelbanan hem och glömde allt vad hockey heter. Sen kom 90-talet och Foppatiden och Malmö Red Hawks och Djurgården hade en glansperiod och hockey kändes inte som min sport längre.
Men nu är den som sagt på väg tillbaka.

Lägenheten full med barn. Mimmi är på hippa och jag är ensam med ungarna + kusin Frank. Ljudet av legoplock når mig från barnens rum och i vardagsrummet regerar bolibompa-Marcus.

Trevlig helg

Anders