På mitt skrivbord. Grovsoprumsfyndet står kvar..
Det känns som att vissa går vidare och att vissa har fastnat. Vad ska jag göra med svärdet?
Så ser det ut i vår värld
2 dagar sedan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
- Anders Sparring
- Född 16 maj 1969 i Bromma. Uppvuxen i Upplands Väsby, Östhammar, Fruängen och på Södermalm. Manusförfattare med inriktning på barn-TV. Bokdebuterar våren 2012 med "Karla Brottare" Bor med flickvän och 3 barn i Årsta, strax söder om söder.
Populära inlägg
-
I det sorgliga mörker som heter Astrid Lindgren-filmatiseringar i regi av Olle Hellbom lyser Martin Ljungs karaktär Jocke med Kniven som ett... -
Brazil Jack var min morfars far. Han dog redan 1950, men från honom, genom morfar rakt in i mig, löper en tråd av kladdigaste självupptagenh...
-
Vem är du? Jag är Anders Sparring, 38. Jag bor i Årsta med min flickvän, 3 barn och en katt som nog inte har så långt kvar. Varannan morgon ...
-
När Jimmie Åkesson i slutet av landsdagarna eller vad i helvete de kallar sina Nürnbergdagar, sa att han nu hoppas på att vinna över de slu...
-
Fy fan vilken jävla skitmorgon, som följer på en skitnatt och en skitkväll. Jag vill inte gå in på detaljer, men ibland skymmer vardagen ver...
7 kommentarer:
Svinga ditt svärd, O Hector! Du kan väl i alla fall pröva?
Eller:
Du kan ge bort det till en Lajvspelare annars. De älskar allt som bara lever vidare i fantasin om Historien.
Eller: Lägg tillbaka det i grovsoprummet där det hör hemma?
Ser att det inte bara är i Vällingby dom inte klipper gräset längre? Strejkar gräsklipparmänniskorna?
Med det här inlägget har du redan gjort något med svärdet
Snälla ge mig svärdet Anders!
Noirs: Jag är hemskt ledsen, men svärdet har fått ny ägare. Vill i sammanhanget också säga att det på INGET vis var ett fint svärd.
Skicka en kommentar