I dag var det jag och ena gitarristen från Bob Hund som hängde i parken. Inte med varandra, men med våra barn.
Och vad gör man när man ser en idol så där på absolut nära håll? Undviker ögonkontakt för det första. Hjälper honom att plocka upp sonens sko som har halkat ner för en berhäll, ler och tittar åt andra hållet. Hoppas att man inte framstod som vilken svensson som helst.
Lite senare, när vi skulle gå hem, upptäckte jag att han hade glömt ett av barnens fleece på marken. -Så du, den hänger på gröna staketet runt platsen där slänggungan brukar vara monterad på vintrarna.
-Och du Conny: du e grym! Du och dina polare gav mitt nittiotal rätt dimensioner.
2 kommentarer:
Man kan känna sig ganska naken och lite blottad när man sitter med barnen i sandlådan eller knuffar på den där gungan. Identiteten krymper liksom till Mamma eller Pappa. Svårt att känna sig cool och ovanlig i såna lägen. Även om man kan tänka sig att alla andra också sneglar på alla andra och tänker "kolla den DÄR coola pappan/mamman."
Trollet har delat napp med Thomas Öbergs son Florian (vad skulle han annars heta?) på Kulturhusets Rum för barn i ett av mina mer anmärkningsvärda Lassie-ögonblick. Det var för övrigt Florian som tjålade Trollets napp, som just då slängde i remmen likt ett bete för små rockeryngel.
Skicka en kommentar