I dag berättade Janne att en gemensam bekant till oss har gått bostadslös i lite mer än två månader. Det verkar vara på väg att lösa sig nu, men ändå. Han är på facebook och gör uppdateringar flera gånger om dagen. Aldrig ett ord om bostadslöshet. Bara meddelanden som kräver att man läser undertexten. Vilket jag inte har gjort.
Jag följde honom tillbaka under de här två månaderna, nu i dag, och lät nytt ljus falla över hans utrop. "I dag har jag tagit fem söndagspromenader", skrev han i början av januari.
Trevligt, tänkte jag när jag läste den första gången. Bra initiativ.
Och samma sak tänkte jag när jag läste honom några dagar senare:
"Bor på vandrahem."
Lösenordsskyddad: Första gången
4 dagar sedan
1 kommentar:
Damn. Tungt. Det säger en del om människlighetens och inte minst den den enskilda människans vägran att erkänna sig som offer.
Skicka en kommentar