György Dörner

Isak Jansson gjorde den roligaste koppling efter läsning av Bengt Ohlssons svar i DN i går.

Isak Jansson

Läser Bengt Ohlssons svar i DN kultur till en kopp kaffe. Plötsligt blir jag förvånad. Kaffet är ju varmt! Jag har ju bara bryggt det i en bryggare och nu är det rykande hett. Det är ju helt sjukt. Varför kan man inte bara brygga en kopp kaffe i bryggare utan att det ska bli hett utan anledning.

 ·  · Dela · för 12 timmar sedan i Stockholm-området · 

• 
  

  Du, Emil Wirebro, Carl Magnus Karlsson och 6 andra gillar detta.
• • 
    

    Kadir Meral Den här var något mer nyanserad än hans första artikel för en månad sedan. Då kändes det att han provokativt ville kasta en sten i glashuset han hade bot i många år.
    Det har i alla fall varit en intressant artikelserie. Väntar på fortsättning :)
    

    för 10 timmar sedan · 

Jag läste också Ohlssons text, fast jag var så trött, så trött där jag låg på vår obekväma kökssoffa och åt rostisar i morgonljuset, och tänkte att han kanske har rätt ändå Ohlsson, det kanske inte var så farligt ändå med den där attacken mot konsensustvånget i kulturen. Den kanske rent av behövs.

Men så bläddrade jag vidare och läste den här artikeln, den om teaterhuset i Budapest som nu får en ny chef i den nationalkonservative och Jobbik-sympatiserande antisemiten György Dörner. Dörner är själv gammal skådespelare, som likt den unge Adolf Hitler äntligen har hittat hem i en nationalistiska hembyggdsälskande folkrörelse. Nu är han tillsatt med stöd av Ungerns premiärminister, Fideszledaren Victor Obran (lierad med antisemitiska Jobbik, bl a) och tänker inte längre spela ny eller utländsk dramatik på sin scen. Nu ska klassisk Ungersk dramatik framföras. Endast.

Det är det den här rörelsen som är stark i Europa nu, inte vänstern. "Den som skriker högst"-kulturen, de idéer som föds och gror när folk har opererat bort begrepp som solidaritet och oegennytta ur sina system, ideologier som får sin startpunkt när trötta, intoleranta gubbar sätter sig ner tillsammans och blir lite fulla. Visst är det väl detta vi borde rasa över på kultursidorna, istället för att göra löjliga påhopp på en marginaliserad Gudrun Sjödén-vänster?

I jämförelse med György Dörner, Victor Obran och de andra killarna och tjejerna som opererar nere i Europa just nu, är Carl Johan De Geer, Lars Norén och Sven Wollter (eller vilka det nu är Bengt Ohlsson mår så dåligt över), på sin höjd värda en anmärkning i marginalen.