Några kilometer söderut, utmed kustvägen till Hoburgen ligger en skyddad vik, just nedanför bilvägen, men ändå nästan gömd. Ketelviken heter den och det är konstigt att vi inte hittar dit oftare. Det brukar vara så nästan varje sommar, att först när det är bara en vecka kvar, upptäcker vi Ketelviken på nytt och planar äntligen ut där nere på den korta strandremsan.
Vägen slingrar sig ovanför oss på klinten och är glest trafikerad, det är mest motorcyklar med amf-pensionärer och en och annan saab 9-5 med husvagn bak. Viken är intim och långrund. På höstarna och på vintern störtar vågorna in mot klinten och river loss nya fossiler som virvlar runt i viken och slutligen hamnar på stranden just där man sätter fötterna. Stella hittade flera i dag och undrade särskilt över en. Dinosauriesnopp sa jag, så nu tror hon det.
Stranden vänder sig mot väster och solen ligger på och man kan följa hur den långsamt sjunker genom det milda diset. Om det är vindstilla värmer solen så pass att klockan kan bli närmare åtta innan man tycker att det börjar bli dags att dra sig upp till bilen. I bakluckan läggs fossilerna ut i prydliga rader och på golvet hamnar sanden. Sanden följer med överallt sen. Mitt i vintern när man drar fram något ur bilens gömslen upptäcker man plötsligt att man har sand från Ketelviken på händerna. Och man blir lite vemodig och börjar längta efter en ny sommar.
Den är ju slut snart - inte sommaren kanske, men semestern. I dag började jobbmejlen att ramla in och jag blev bryskt påmind om att det ser tunnt ut i början av hösten. Arrhgg! Jag hatar den här sidan av frilanslivet. Ovissheten. Kan vi betala hyran nästa månad? Var är jag om ett år? Om fem? Varför satsade jag inte på en duktig utbildning istället för på det här flummet?
Nä, tacka vet jag Ketelviken och den orosbefriade halvslummern som alltid råder där en eftermiddag, i slutet av semestern.
Den kan man dö för.
Påskafton vid Jarun
3 veckor sedan
6 kommentarer:
Semester är semester!Bekymmer och problem tillhör tyvärr den grymma vardagen.,,,ett otvunget måste!
Jag älskar de där "okända" stränderna på Gotland. Tar man med sig pappa, som är gotlänning, i bilen så kan han lotsa en till avskilda pärlor. Härligt!
Dinosauriesnopp hahaha.
Hej Anders!
Fick adressen hit av pappa. Du skriver fantastiskt bra! Tänk att det var ett år sedan vi besökte er på Gotland. Har ett nästan identiskt kort av butiken fast inkl familjen tupp&hönor och exkl Horance med sällskap...
Fortsatte att läsa tidigare inlägg av bara farten. Kul bla att läsa om tiden på Tuskö. I mitt minne var allt bara fantastiskt där men såhär i efterhand kan jag ju förstå att det också var öde på vintern. Vi var ju mest där på sommaren. Hälsa fam så gott! Kram//Kusin Lena
Fin beskrivning av den där i-slutet-av-semester-känslan, tomheten som lägger sig som en fuktig filt över allt som ligger framför. Och fossiler, minnen av tidiga Gotlandssomrar med fossiljakt längs ständerna, undra just om jag har några kvaroch i så fall var - för gamla lär de i alla fall inte ha blivit.
Hej Lena och vad roligt att du hittade hit. Jag ville visa Lennart inlägget jag skrev när farmor just hade gått bort, men jag är osäker på om han hittade det. I vilket fall som helst har du det här
Beträffande om Horace verkligen var i huset när du tog bilden - man vet aldrig, han tycks ränna här titt som tätt om man ska tro svärmor.
Vi hörs och hälsa familjen.
Magnus:
Pappa som är gotlänning? Då kanske du redan har varit i Ketelviken?
Helena:
Inga upphittade fossiler = inte varit på Gotland. Sån är lagen!
Anonym:
Jag vet, men jag är så in i märgen trött på just mina bekymmer. Pengar, finns det något träligare?
Money makes the world go round!Thats it!(varken man vill det eller inte)
Skicka en kommentar