farmor

Min farmor är död. Pappa ringde och berättade när vi höll på och lägga barnen. Hon hade dött kl 21:15 på fredagskvällen. Hon blev nästan 87 år.

Jag har samlat mig under hela helgen för att hitta något fint att skriva om henne. Det är konstig - jag är van vid att skriva och beskriva, men när det kommer till något så viktigt som att skildra min farmor som just har lämnat oss, känner jag mig märkvärdigt tafatt. Jag har tänkt mycket på henne under helgen. Jag har tänkt på vilken varm person hon var. Jag har tänkt på att hon var en person som spred trivsel omkring sig.

När jag tänker och försöker närma mig henne som hon var, återkomer jag hela tiden till en vecka vi tillbringade tillsammans sommaren 1982. Det var den sista sommaren farfar levde. Farmor och farfar hyrde ett hus intill fågelsjön Tåkern i södra Östergötland om sommrarna och nu fick jag följa med dem dit.

Jag minns kvällarna där i stugan. Hur radion stod på låg volym och lät någon kåserande stämma vibrera i rummet. Hur farfar satt och kikade över glasögonkanten i ett gammalt nummer av STF:s årsbok. Hur jag och farmor satt och spelade kinaschack och hur farmor vann. Parti efter parti.

Jag var (och har alltid varit) en ganska orolig person, men under den här veckan kände jag mig fullständigt lugn. Vi kom varandra nära under den här veckan, farmor och jag. Jag tror att både jag och hon kände det och att vi därefter blev speciella för varandra. Vi hade inga speciella samtal eller så, men det kändes bra. Det kändes som att vi hörde ihop.

Nu är hon borta. För mig var hon en mycket viktig person.

Vila i frid farmor.