Vår 6-åring tappade sin första tand i kväll. Nu ligger den i ett glas vatten och i morgon bitti ska tandfen ha varit här och förvandlat den till ett guldmynt. Jag har inga, så jag måste kolla med Mimmi om hon några tior, annars får det bli två femmor, eller småskrap. Det är i varje fall uppenbart att vi måste ha lite i beredskap framöver, för flera tänder är lösa.
Hon lär kolla det första hon gör i morgon bitti när hon vaknar. Hon ville ut och kolla redan medan hon borstade tänderna. Som om tandfen skulle ha hunnit hit på 5 minuter.
Varför inte förresten? Tror man så tror man.
Påskafton vid Jarun
3 veckor sedan
4 kommentarer:
Tack!! Allt som är positivt just nu... köper jag handlöst!
Fick liksom en vision av en Anders Sparring (vars foton jag ju har sett här..) i tandfe-dräkt och... ja, vad det nu är mer som de pryder sin gestalt med... men iallafall blev det en rolig inre syn.. och jag behövde verkligen ett gott skratt!! Så tack!
Hoppas sen att den förväntansfulla 6-åringen hittar en guldpeng i glaset imorgon!
Känner igen problemet med att tandfen är utan guldpengar... och det var inte lika populärt med silverpenningar - åtminstone inte här...!
Ha det gott..
Tandfén är klädd i en emaljfärgad tutu och har gulvita trikåer. Runt halsen bär hon (han/den/det) ett halsband av gamla avlagda barntänder. I näven en gyllene stav med borst längst ut och en tandkrämsklick som glöder i mörkret!
Två silverpenningar låg där i glaset i morse. Hon tror stenhårt på tandfén. Tejpade upp dem på ett papper och tog med dem till skolan.
Till frukost pratade vi om hur tandfen kan tänkas se ut. Hur stor är hon, hur tog hon sig in, var det någon som hörde henne osv.
Halsband med avlagda barntänder, givet, ska föra det vidare.
Hos oss för cirka trettio–trettiofem år sedan fanns ingen tandfe, men ändå låg det mynt om morgonen i det glas som det om aftonen lagts utfallen tand i.
Fyra barns tappade mjölktänder förvandlades till pengar. Ungefär en krona omvandlades en tand till och det kunde lika gärna ligga tio tioöringar som en enkrona i glaset. Eller annan blandad kompott av slantar.
Så våra gossar hade i dessa sammanhang ingen föreställning om någon fe utan funderade ibland på om det kunde vara vattnet eller det speciella handslipade glaset som gjorde att tanden kunde bli till mynt.
Skicka en kommentar