Det kom en kommentar

Det är inte de stängda dörrarna som är värst. Det är de gömda!

Mad Men

Som kanske sista par i vår bekantskapskrets har Mimmi och jag upptäckt och förhäxats av TV-serien Mad men.

Under några extatiska nätter som började i mellandagarna och har rullat på fram till nu, har vi smällt i oss hela säsong 1 och snart nu säsong 2.

Redan innan vi började titta på Mad Men kände jag till det underliggande budskapet - eller syftet (om man nu kan tala om ett sådant när det gäller en TV-serie som kommer från Hollywood): att skildra upprinnelsen till kvinnorörelsen.
Jag sörjer lite att jag känner till detta. Skulle velat ha fått upptäcka det själv. Nu blir det nästan övertydligt. Svenskt liksom.."titta noga här. I nästa scen kommer vi tydligt att redovisa hur männen inte hjälper till i köket, då A-karaktären Don Draper sätter sig framför TV:n istället för att hjälpa sin fru att plocka undan efter middagen."

Jag den scenen föreställer jag mig svår att spela in. "Ska jag inte åtmonstone ta med mig tallriken? Eller ställa in ketchupen i kylskåpet, det känns inte naturligt alls att jag bara går därifrån och tar en drink?" I moderna par hjälps man ju åt efter middagen. Det sker närmast reflexmässigt - j jag vet att jag lever i en skyddad värld där genustänkandet är lika naturligt som vanligt bordsskick - men jag föresäller mig att även i hem där man inte riktigt tänker så, också reser sig upp efter middagen och liksom halvhjärtat: "jag tar disken i morgon älskling".

Mad men skildrar två parallella världar. männens värld och kvinnornas, den senare enligt klassisk horan och madonnan-modell, uppdelat på sekreterare och hemmafruar. Och serien skildrar en tillvaro vars strikta ordning bygger på den sköra ballansen mellan dessa två världar, en ballans lika känslig som ett ekosystem. Om någon ifrågasätter sin roll, eller rör sig på något sätt utanför de uppritade markeringarna hotar alltihop att falla samman. Och de som lever i och av det här systemet, försvarar det intensivt och reflexmässigt.

Nu så här 50 år efter den tid som skildras i Mad Men, frågar jag mig vilka andra mönster vi reflexmässigt faller in i, eller försvarar. Vårt postkolloniala beteende när vi åker på semester utanför Europa kanske? Den allmänna attityden gentemot en viss kategori bögar, eller den grupp som ringas in av det skämtsamma och nedsättande epitetet "butchflator"? Motståndet mot könkskvotering i företagsstyrelser?

I går morse stekte jag pannkakor här hemma i vårt kök, byggt 1947. Bakom min rygg försökte Stella komma in i kylskåpet för att ta sig ett par skedar sylt. det blev med ens väldigt trångt och jag insåg att det här köket är byggt bara för en person. Gissa vilken.

Allt är tråkigt

Intill mig i soffan sitter Mårten och spelar Kung-Fu panda på Nintendo DS. Klockan är 22.54. För en stund sen snyftade Mårten till och sa att "allt är tråkigt". Han har nog 15 spel på sitt lilla ace-card. Allt från tetris till hulken. Ingenting är riktigt roligt. Ingenting ger honom betalt fort nog.

När min pappa var liten hade de svälta-räv hemma. Det brukade han och hans bror spela på lördagarna. När min farfar var liten fanns det en konstig spricka i tapeten i rummet där han och hans syskon sov. Farfar brukade ligga vaken och titta på den och hitta på äventyr runt den där sprickan inne i sitt huvud. Kanske blev den gula floden, eller den dilligensväg genom Colorado. Kanske försökte han och hans syskon att träffa sprickan med spottloskor eller små pappersbollar som de hade doppat i en vattenpöl utanför porten. Snart tröttnade de nog. Fjonkade in i kammarn där mamma låg med tuberkulos och dog, hoppade i hennes säng och klagade högljutt: "allt är tråkigt!"

För övrigt såg jag mig själv genom datorns Web-kamera för några sekunder sen. Jag börjar se ut som UMA-bombaren. Men att låta skägget växa är ett nöje som ingen kan ta ifrån mig. Det går väldigt långsamt,men blir aldrig riktigt tråkigt.

Pippi Långstrump

Häromdan läster jag att Debra Granik, som är aktuell som regissör till lysande "Winters Bone", vill göra film av Pippi Långstrump. På facebook i går gjorde jag mig lustig och postade följande:

Det är klart att jag fick mothugg. Vem är jag att jämföra Pippi med ace of base? Och visst är Pippis anarkism och påhittighet en inspirationskälla för både barn och författare, även i dag. Men ändå: Det vilar något oerhört sunkigt och folkpartistiskt eller rent av moderat över historierna om Pippi. Inte nödvändigtvis över Pippi själv, men skildringen blir, när den är filtrerad genom Astrid Lindgrens förståndiga och fortfarande rätt valpiga skojfriskhet ganska outhärdlig. Och då ska vi inte tala om filmerna - vi gör inte det alls helst..

Men samtidigt kan jag tycka att berättelserna om Pippi har ett mörkt underliggande spår. Om man läser dem mycket noga vill säga, som en arkeolog, och försiktigt lyfter bort lagren av skämt och kloka tokroligheter. För då kan man finna en ganska obehaglig skildring av ett gammalsverige med tydliga sociala hierarkier och två stackars barn som är predestinerade att leva olyckliga och självutplånande liv, men som får en sista sommar i himmelriket, tillsammans med en liten flicka som snart, mycket snart, bara du har läst sista sidan och slagit igen pärmarna om det sista kapitlet i den sista boken om Pippi Långstrump, kommer att träda in i en trött, typiskt svensk 60-talskarusell av institutionalisering och ett självmedicinering.

Så här skrev jag som en kommentar till min facebookpostning, för några minuter sen:

I natt när jag inte kunde sova, låg jag och tänkte på hur Debra Granik skulle kunna ta sig an Pippi.
Ja, det skulle säkert bli lysande, om Granik vågade skildra det underliggande mörkret och den klaustrofobiska stämningen i staden där Villa Villerkulla ligger, med sin stränga sociala kontroll och låga smärttröskel för allt som kan verka avvikande. Om hon vågade skildra Tommys handsvett och Annikas dåliga andedräkt, Pruseluskans sexuella frustration och Kling och Klangs porrsufrande, och sist men absolut inte minst: Pippis ensamhet - DÅ kan det bli en bra film.
Men jag är osäker på att tre Lindgren låter henne göra det. Djupt osäker.

Omslagsförslag till boken "VAB - regler och tips för dig som är hemma med sjukt barn"