Lördag 14 April 2007

Redan när jag vaknade visste jag att det skulle bli en fin dag. Sånt har jag koll på dagar i förväg. Jag har inte blivit överraskad av fint väder sen jag var ganska liten. Blir deppig av mulna och blåsiga dagar. Vill veta i förväg. I varje fall: Jag var nog lite stressad när jag vaknade. Det var lördag, lägenheten var rätt rörig. Det hängde tvätt kvar i tvättstugan som jag var tvungen att hämta upp. Mårten var redan vaken. Han hade ätit frukost själv och satt och tittade på mumin på barnkanalen. Nej föresten. Barnkanalen stod på. Mårten gjorde några kator med sitt träsvärd som han knäckte på väg hem från dagis i fredags. Svärdet var vasst skulle mycket väl kunna perforera en liten ven eller artär om han fick in en bra stöt

Jag gick upp och letade reda på kontaktlim och en tving. Vi har ett par under sängen, som håller ihop ekipaget så att det inte ska glida isär. Jag fick lägga mig på golvet och försöka pilla ut tvingen med två fingrar. Lösgöra den och sen varsamt fösa den ut under sängen. Inget snus. Jag hade inte ätit frukost än, men började redan få abstinens. Förlimmade brottytorna och räknade ner tio minuter med äggklockan och Mårten klängande på ryggen. "Jag vill ha mitt svärd. Får jag MITT SVÄRD!" Äggklockan pep och jag pusslade ihop bitarna, skruvade på tvingen och låste ut alltihopa på balkongen så att inte Mårten skulle få för sig att svinga svärd OCH tving i vardagsrummet framför TV:n.

Fortfarande inte snus. Ett glas tropicana grapefrukt och sen ner i källaren. Mårten hängde med. Jag vek och sorterade all tvätt innan jag gick upp igen. Började känna mig rejält yr. Men kände att jag måste äta frukost innan jag kunde snusa.

Jag vräkte i mig frukosten och noterade att Helena Bergström var nominerad till DN:s stora kulturpris. Låt det bli vem som helst, tänkte jag, bara inte Johan Kling.
Snus in. Kaffe.

Just det, det var fint väder - det är fint väder - och det började kännas som att klockan tickade mot att årets första varma dag skulle ta slut utan att vi hade kommit utanför dörren. Redan vid 10:53 började jag känna mig stressad. Pappa ringde och sa att han och mamma skulle ta med sig ungarnas kusiner till skansen. Brorsan är uppe i Umeå för att jobba vidare på sin helkroppstatuering, och nu ska hans fru skaffa en också (inte helkropps). "Hon ska göra en flicka", sa deras dotter Sally till mig i telefon "på armen". Vi bestämde att vi skulle ses på Skansen, och jag lovade att vi skulle komma iväg hemifrån om ungefär en timma.

Två timmar senare ganska exakt lämnade hela familjen lägenheten. Stella hade just bitit Mimmi i armen så att båda nästan började gråta och Mårten började redan gäspa. Vi glömde barnvagnar och nycklar och att kissa i olika omgångar, en ytterligare 20 minuter senare var vi på väg.

Ett lugn spred sig i familjen. Jag hade 2000 i plånboken och bestämde mig för att bränna alltihop på Skansen om det behövdes. Ungarna skulle inte behöva tjata. Jag skulle inte räkna pengar en enda gång. Skatten är betald för den här gången. Soffan likaså. Hyran med. Jag fick bonus i fredags. Om två veckor kommer mer flis.

Vi tog bussen till Djurgårdsfärjan. Mårten sov. Det var varmt och inte särsklit blåsigt. Alla i familjen var rätt klädda. Vi såg till och med ganska fräscha ut tycker jag. Sommarjeansen hade åkt fram. Skjorta. En stickad tröja över axlarna. Gymnastikskor. Solglasögon. Mårten hade keps. Alexander hade huckle.

Det var mycket folk vid färjan men av någon anledning la den ut innan den var ens halvfull. Vi satt där och började drömma om skärgården. Om att ha ett hus där och att smita upp tidigt en sån här dag och bara åka ut och sätta på kaffe och plocka fram utemöblerna. Suckade ett par gånger över att det är så jävla dyrt och att vi aldrig kommer att ha råd. Men när färjan la till vid Djurgården och vi kunde kliva av kändes det som att jag inte skulle känna mig mer tillfreds med tillvaron än vad jag gjorde just nu, om jag så var herrn i huset på Simom Spies gamla cottage på Torö.

Allt flöt perfekt. Hela familjen var i zonen. Stella accepterade att köpa godis senare. Entrén till skansen var ingenting. 120 bagis för hela vår jättefamilj. Innanför grindarna ringde jag pappa. De skulle just köpa kringlor på kringelbageriet ovanför långa rulltrappan. Ville vi komma. De skulle köpa kaffe också. Sally och Jonna var där (barnens kusiner). Trevligt!

Vi fick ett perfekt bord för 10 på en kullerstensbelagd uteserverering på en innergård i lilla mysiga småstadskvarteren. Efter en stund i solen fick jag nästan solsting, men just då blev ett stort parasol ledigt. Mårten vaknade i sin vagn och var inte lessen ett dugg. Han satt i mitt knä bara och åt en halv kringla. Stella tyckte otippat att det var för mycket socker på. Skansen var underbart vackert. Solen sken. Mårtens bästa kompis från dagis tittade förbi med mamma och syster och sockervadd.

Vi sa hej då till mamma och pappa och skyndade mot ponnyridningen. Barnen gick med på att köpa sockervadd senare, men inte för mycket senare fick det bli, för sockervaddflickorna skulle snart stänga. Skyndade vidare till ponnyridnignen. Vi ville bo i vartenda hus vi gick förbi. Jag trodde att Segelora kyrka var jugend. Den är från 1730-talet.

Stella blev inte lessen för att ponnyridningen just var slut för dagen. Hon accepterade att åka bilbanan uppe vid bredablick utan att kröka på munnen det minsta. Vitsippor och barnfamiljer trängdes i gräset mellan stugorna. Flera muslimska familjer strosade runt och såg idylliska ut med sina digitalkameror.

Vi gjorde tre turer med bilbanan. Alla i hela familjen fick åka. Stella och Mårten höll varandra i handen i kön och Stella betalade själv. Sen gick vi och köpte sockervadd.



Och så vidare.

Det är måste ha varit en av de bästa dagarna i vår familjs historia. Allt flöt på som andra aktens första del i en romcom.

go natt

Just det! Såg Stina på TV. Skojar du vilken klass det håller. Det var mycket länge sen man såg ett så grundligt och proffessionellt genomfört nöjesprogram på SVT. Till och med Christer Fuglesang fick hon att framstå som intressant. Och Ola Salo som rolig. Hatten av!