På Gullmarsvägen 8 i Johanneshov serverar konditori Milano hyfsat kaffe och rätt så goda bakelser.
På mornarna kommer byggjobbarna hit och käkar frukost, annars är det mest gamla tanter som tittar in och köper vetebröd.
Här ber man inte om någon latte, det finns inga supermunkar med exploderande hallonfyllning, inga spännande italienska ostmackor. Kaffe och dopp, och köttbullemackor eller mackor med leverpastej. Jag tror att den invanda genomsnittligheten sprider någon slags trygghet bland gästerna. Och det är väl okej. Bryggkaffe är ju godare än latte och så vidare. Däremot hade jag gärna sett att de höjde kvalitén på bakverken ett par snäpp.
...och att de tog ner tidsskriftsstället som sitter fastskruvat rakt genom duken på den 3x2 meter stora Bror Hjort-målningen som sitter på långväggen mitt för entrén.
Jo visst, där sitter den. En tvättäkta Bror Hjort och ber om ursäkt för sin existens bakom sladddriga ex av Se och Hör och Hänt Extra. Målningen satt ursprungligen på Bromma flygplats, men togs ner på 60-talet och såldes billigt av någon tanklös tjänsteman till dåvarande ägaren av Milano. Nu, sen Bromma flygplats har renoverats och man vill återställa den ursprungliga 30-talsmiljön, har man försökt köpa tillbaka den, man har erbjudit miljonbelopp, men från Milano säger man Nej!
Det är en vacker målning - gå dit och titta på den för tusan - men inne på det trånga konditoriet påminner den mig mest om en mobbad lektor som är inlåst i niornas uppehållsrum. Tjuriga hantverkare väger på stolarna och lutar sina svettiga nackar mot duken. Borden är ilsket inskjutna mot tavlan och så har de som sagt skruvat fast ett tidsskriftställ, rakt igenom duken. Säkert praktiskt. Men oj vad korkat.
Konditori Milano, Gullmarsvägen 8,
(stämningen där är som kanske framgår rätt kärv, jag har inte vågat gå in och ta en bild)
Ännu en historia som kanske får sitt slut.
6 dagar sedan
16 kommentarer:
Det är ju helt sinnes!
Fattar att du inte vågar plåta, men borde man inte osv? Jag tycker att det låter annars som en typisk DN På Stan artikel, ämnet alltså. Du var roligare.
För man borde ju rädda den där lektorn, åtminstone från tidskriftstället.
(Samtidigt lite fantastiskt att det kan hända.)
Ja, lite ryggradslöst av mig att inte gå in där och ta några bilder och ställa frågor. Men jag känner mig också som en jävla lektor när jag kommer in där.
Gubbarna tittar upp med ett skevt leende i mungipan, jasså, där kommer en som bär portfölj och har kavaj, ja jävlar, vänta du bara tills du får fuktskador i badrummet, då kommer vi och då är du inte så kaxig pysen..typ.
Så man köper två kanelbullar och fyra kardemummaskorpor och vacklar ut i gatan igen. Går hem. Och skriver blogg.
Jag vet. Det är inte alltid man når ända fram som det ju heter.
Man kan ju se det här inlägget som en början på något som man inte vet vad det är än.
Du har börjat.
Bakelsen iall sin fröjd..,går aldrig av för den gamla ,hederliga kanelbullen..-Så konditori Milano duger gott,om inte för Bror Hjorts målning, den suger...
Karin: Synd att inte gamla fina Nike finns kvar i tablån. Då kanske man hade kunnat göra ett reportage på speck..
anonym: Deras bullar är så där. Hjorts målning suger inte.
-Förlåt,jag menar tvärtom...Hänger inte riktigt med i svängarna när det gäller moderna uttryck -Han rockar fett,låter kanske bättre...?
Just around the corner,half a mile to heaven?
Jag är så chockad efter inlägget att jag tappat bort orden. Men...ja...vad säger man... vad hade Bror sagt? Iiiiiiiiih?
Andas det inte lite Karl-Bertil Jonsson och söders ölkaféer här. Den känslan får jag när jag läser inlägget - med eller utan Bror Hjort?!
Jo, men i Karl Bertil Jonsson visar ju de som befolkar ölkaféerna spontan glädje för kulturella yttringar, även om de inte förstår dem. Minns ölgubben som kysser Sartres "Les Mots".
Jag har inga problem med att Hjort hänger på Milano, men jag saknar den lilla nyansen av förhöjning runt bilden. Jag tycker överhuvudtaget att vi är dåliga på det. Vi är så rädda för allt som inte är vardagligt och lättbegripligt i det här landet. Ingenting får vara förhöjt. Att säga att någon "är som folk är mest", är en hedersbetygelse. Vi visar aldrig vår vördnad. Utom för Fotbollslandslaget och Carolina Klüft. Och Astrid Lindgren.
Tydligen är det kafeér vid Gullmarsplan man ska skriva om för att kommentarerna ska regna in.
Bror Hjort min vän, Bror Hjort/Anders
Jag hittade en bild på www.gullmarsplan.blogspot.com. Något för den som inte vågar sig in på cafét...?
Men vilken överlägsen attityd ! Har någon annan än Anders Sparring inte heller vågat sig in ? Anders tror sig inte våga gå in med sin kavaj och portfölj . Nä,gör inte det.Den värme och medmänskliga ton som frodas därinne passar dig nog inte. Och alla ni som förfasar er över "Bror Hjortmålningen" , gå in och känn på den med handen. Det blir en överraskning. Kort sagt: jag tror inte nämnde bloggare varit inne alls. Milano är känt för sin trevliga och familjära stämning.Många gäster har kommit sedan 50-talet,och nya unga hittar också dit.
Råkade av en händelse på en blogg av Anders som är ett år gammal och ej kan lämnas obesvarad.Det konstverket du refererar till är ett tryck på papper och ingen duk,konstverket är ursprungligen tryckt i åtta ex.Att tidningsstället sitter där det gör beror på att det från begynnelsen stod där en glassbox monterad så att redan i slutet av 50-talet fanns där hål i konstverket(1959).Tidskriftstället du nämner har varken jag eller flertalet av gamla kunder sett vare sig Se o Hör eller Hänt Extra i.Jag har också svårt att tro att italienska ostmackor kan vara mer spännande en utbudet av Milanos fräscha smörgåsar och läckra bakverk,ja tror att du Anders har hamnat på fel sida av stan,här är både byggjobbare o gamla tanter nöjda. Brinken en mycket nöjd kund
Skicka en kommentar