När jag skiver in mina uppgifter bloggers inloggningsfönster gör jag det med fingrar som darrar som alkoholistens då han skruvar korken av den första brännvinsflaskan på åratal.
Tjusig comebackmening va?
Även om jag har vetat länge att jag kommer att börja igen, trodde jag att det skulle dröja längre än till nu. Men när jag gick hem från dagis med killarna nu på eftermiddagen kände jag sån fullständig tomhet inför de här snart avlövade träden, inför den blygrå himlen som inte lovar någonting annat än ännu kallare och mörkare väder, inför vindbyarna som kastar sig in över stan nu och som gör att höstrocken inte räcker till. Jag kände vemod inför mörkret och alla fönster som lyser kallt eftersom juldekorationerna inte är ute än. Och rädsla inför framtiden. Ovisshet och räntenojja. Och jag kände att jag måste fylla mitt liv med någonting kul igen. Någonting som lättar upp eländet en smula.
Nu har Mimmi och Stella kommit hem från stan med flera kassar kläder. Alex provar mössor och vantar och kutar ut och in ur vardagsrummet och manekängar. Mårten sover sött och förhoppningsvis sover han natten ut. Det luktar korv stroganoff i köket. Om någon liten vecka är allsvenskan slut. Det är höst och det är blogg igen. Känns kul.
Ännu en historia som kanske får sitt slut.
1 vecka sedan
17 kommentarer:
Takes one to know one. Välkommen hem.
Välkommen tillbaka, jag visste väl att jag gjorde rätt som lät dig ligga kvar i RSS-läsaren! Genom sig själv känner man andra.
/Charlie
jl: Tack
Charlie: Tack! (Nu förstår jag äntligen poängen med RSS-läsare.)
Amore! I feel nothing but pure simple amore!
Varmt välkonmmen tillbaka! Det här gjorde mig så innerligt glad så du anar inte. Jag har verkligen saknat dig!
Huskors och LB, mina kära vänner: Nu ska vi ha kul, hela långa hösten, och vintern och så vidare.
Wow, det här kommer bli en bra dag!
Vi åt också korvstroganoff igår, fast vi kallar det korvragu, för det gjorde alltid mamma. Innan hon flyttade till Thailand och bara äter stekt ris.
Välkommen tillbaka, förresten!
Kul att få ta del av den andra Anders igen!
Brorsan
Välkommen tillbaka, din jävla bloggalkis!
Det var som att jag kände på mig att du börjat igen, för helt plötsligt idag tänkte jag på dig och klickade fram dig. Och här är du ju. Jag var helt säker på att det skulle dröja längre. Höstens vemod känner vi nog alla litet av, särskilt idag. Men nu blir ju de mörka dagarna roligare med dina berättelser. Glad Kajsa
Godiva: Ja, så känner jag med.
Anna Karin: Tack. Hur var er ragu? Min blev lite tunn på något sätt. Ungarna gillade inte.
Brorsan: Ja, nu väntar man bara på "den andra brorsan", så det blir lite rättvisa i familjen.
Peter: Tack din gamle kåkfarare.
Kajsa: Det kändes inte som att det var någon mening att vänta längre, jag har liksom längtat en del. Kul att du kände det på dig.
Bra där. Välkommen.
Den blev fin. Mamma hade alltid dill i sin, så det har jag också. Plus ketchup... *rodnar* Det ger en lite söt men god smak. Och den blev tjock och fin men då både redde jag med mjöl och hade ner en burk crème fraîche (det hade aldrig mamma, det fanns väl inte på 70-talet i Sverige).
Aaah! Fint att ha dig tillbaka! Kör så det ryker!
Skål, för att du är tillbaka!
Välkommen tillbaka till träsket.
Skicka en kommentar