Sagan om ringen-ringen

I mina barns liv finns det bara två ringar som verkligen betyder något.
1. Ringens köpcentrum (vid Skanstull i Stockholm)
2. Sagan om ringen-ringen.
Sagan om ringen-ringen är den ring, i just Sagan om ringen, som Frodo får i uppdrag av Gandalf att förstöra och som han smusslar förbi fyrahundratusen orcher och ett jättstort öga uppe på sagrada familia, hela vägen till domedagsberget utan att kissa en enda gång.

"Tre ringar till alvkungarna. Sju ringar till dvärgkungarna. Tio ringar till människokungarna. Men det fanns en ring till: Sagan om ringen-ringen." Så börjar den ju; I stort sett varje dag på bussen tvingar barnen oss att dra den här harangen. Och helst fortsättningen med. Vi brukar hinna ungefär fram till att Frodo blir stucken i axeln av en svart ryttare, sen är vi framme vid den andra ringen och det är dags att byta buss.

Det är fruktansvärt pinsamt att prata om Sagan om ringen-ringen offentligt, tycker jag. Jag håller rösten lågt och pratar lite sluddrigt så att folk runtomkring oss inte ska höra vad det är jag säger. Sagan om ringen är tråkig. Filmerna är okej (men inte utan Gollum), men böckerna är för mig liktydiga med inget sexliv och finnar över hela ryggen. När jag tatuerade mig för sex år sen utgöt sig tatueraren Matti över alla jävlar som kom drällande direkt från Gotlandsbåten efter medeltidsveckan och ville ha en Gandalf som de hade ritat själva tatuerade på ankeln. "Jag vägrar varje gång", sa han. "De fattar inte hur misslyckat det kommer att bli. Vem vill gå omkring med en trollkarl som ser ut som en uteliggare i Sao Paolo som har sovit på en hög plutonium tatuerad på benet. De får gå till någon annan."

Ungarna älskar sagan om ringen. De har sett både ettan och trean och kollar hur Boromir dör på youtube varje dag. Och om inte jag berättar om hur Frodo smusslar med sig den där obetydliga Sagan om ringen-ringen hela vägen till Mordor, blir det myteri närapå.

Jag antar att det är samma grej som andra vuxna före detta kulturkonäsörer tvingas utstå när deras små mah-jongbeklädda telningar plötsligt kräver att få lyssna på Måns Zemmenlövs senaste i bilen. Barnen bestämmer vad som ska konsumeras.

Men Måns Z slipper i varje fall vi. Våra ungar gillar Lordi.