Det skulle vara lätt för mig att börja ironisera och komma med träffande beskrivningar av svenska konferensanläggningar, nu när jag befinner mig på en och sitter här ensam på mitt rum med skärgårdsmörkret ruvande utanför fönstret. Men eftersom jag är här som deltagande gäst och redan har fyllt rockfickorna med bjudgodis så avstår jag. Jag uppskattar att det är bara 25 meter mellan parkering och reception. Jag blir glad när mitt sällskap serveras goda ost och skinkmackor direkt när vi kommer. Jag tuggar snällt i mig och njuter till och med. Det här är service. Personalen här verkar i det dolda. När vi lämnar vårt rum för en kisspaus smyger de in och placerar nya toffékolor i korgen, ställer in nya lokor och tar bort gamla kapsyler från bordet. Allt är bara fixat när vi dyker upp igen och vi har inte hört ellet sett någonting. Maten är god. Mycket god. Bättre än man är van. Men det blir lite vemodig stämning när klockan börjar närma sig 21. Ett sällskap från Alfa Laval håller fortet och tänker tydligen köra hela natten. Själv drar jag mig tillbaka. Tar ett kort samtal med Janne innan jag smyger in till mig. Rummen tycks vara absolut ljudisolerade, ändå viskar jag när jag ringer hem till Mimmi. Barnen är fortfarande vakna. Alexander ramlar två gånger under vårt samtal, det hör jag, men hon låter lugn. De andra ligger på en madrass framför TV:n och käkar kokosbollar berättar hon. Klockan 11 i morgon förmiddag är jag hemma igen. Jag ser framför mig att vi kommer att städa då. Jag längtar lite. Det är så många som skiljer sig just nu. Så många som har barnen halva tiden bara. Fan, det gäller att vara närvarande hela tiden. Inte missa någonting. Fortsätta att vara varandras grund. Inte glida iväg. Inte sluta längta hem,
Nu ska jag sova. Sen frukost. Sen åka bil. Sen hemma.
Ja, just det. Vad gör jag här?
Hotel Kantarell. Premiär nästa fredag. Vi fick se 4 avsnitt och det är inget snack om att det kommer att bli succé. Det är sällan man känner sig så stolt över något man har varit med och skrivit.
Och i vår kommer 12 nya avsnitt. Det har vi lagt grunden för i dag.
Påskafton vid Jarun
3 veckor sedan
5 kommentarer:
Saknade inte "ironiska, träffande beskrivningar av svenska konferensanläggningar".
En annan sak: påminn om Hotell Kantarell när det börjar!
Anders:
utan att göra en ironisk, träffande beskrivning av svenska konferensanläggningar så gjorde du en beskrivning.
Jag förstod läget.
Men du liksom jag kanske inte tillhör den ironiska generationen.
Kai:
Tack för förklaringen av ordet kongenial. Du har utökat mitt ordförå..ehh...fårr...eee..ordförråd! (slog upp det!).
Det andra ordet hoppade jag över, saknar boken och så viktigt var det kanske inte.
/anders
Jag har fått smygkolla på Kantarellen. Kan bara instämma - kommer bli succé. Och vad lyxigt det låter med konferens. Man går runt och smårapar och känner sig som en spärrballong eftersom man inte kan låta bli att dricka omåttliga mängder Ramlösa. Gratis är gott. Som alltid.
Hotell Kantarell, det låter som en riktig storsatsning för barn.
Det enda jag har att säga är att jag i alla fall hoppas att det inte är Pravda-tv:s motsvarighet på hjärntvätt av barn mot vänster som på sjuttiotalet, fast i 00-tappning med inriktning mot källsortering och mjuk vänsterpropaganda att man måste hjälpas åt (underförstått, skattemässigt utjämningssystem).
Holger
Inte sluta längta hem... en vacker mening, på många sätt!
Undrar just hur många som verkligen längtar hem när de befinner sig på konferens?
Ha det gott..
Skicka en kommentar