taskig täckning

Jag hade tre mobilsamtal i dag där jag på grund av dålig täckning missade det vesäntliga, men höll god min ändå. Det är väl så man gör. För tio år sen skulle jag ha gått runt och sökt nät, gått ut, eller bett att få ringa upp senare, men i dag har jag lärt mig att bara köra på. Hela den där sociala grejen är svårfångad tycker jag. Om man har någon på tråden, gäller det att hålla fast, annars kanske man aldrig får kontakt igen. Äh, nu överdriver jag, men man kanske inte HINNER höra av sig förrän ännu ett avgörande skede i livet har inträtt och man faktiskt har glidit ifrån varandra så pass att det inte finns något att säga längre.
Det är ju inte bara lyssnandet som påverkas av att alla är så svårfångade. Talandet skruvas upp flera snäpp. Man pratar fort och försöker komma med små vändpunkter mellan var fjärde ord, så att inte lyssnaren ska tappa intresset.
Under två av samtalen stod jag och tittade ut mot rökhörnan bakom skolan där jag jobbar nu. En gråsparv drack regnvatten ur en askkopp där fimparna låg kvar i botten. Vattnet såg gult ut och jag tror att den lille fågeln flög raka vägen till närmsta buske och dog efteråt. Under tiden missade jag något vesäntligt i andra ändan. En av mina bästa vänner håller på att breaka rejält. Han har - fulltsändigt autodidakt (dvs han har inte gått DI) - lyckats få in en pjäs på Dramaten. Hur ofta händer det? Men han lät samlad. "Jag är lite trög" sa han, men jag tycker att han kan kosta på sig det nu, när han har fått kvitto på att han är bra.
Jag hoppas att det gick fram.