(Julen är) en av årets godaste måltider

Edvard Persson lär ha sagt att julen är en av årtets godaste måltider. Go och tjock och anfådd och glad var han. Grisfötter och paté på grislever och späck nersköjlda med iskall sprit i immiga glas. Och så ris a la malta, ett glas porter och en cigarr. Så skulle livet levas förr. Man kan säga att E P uttryckte en snäppet sorglösare inställning till blodfetter, BMI och plötslig vuxendöd, liksom hela den där generationen. Kaloririk mat var fortfarande en statusgrej. De som växte upp i fattisverige där spanska sjukan härjade och små barn fortfarande tvingades ut på vägarna när det knep, smällde nog i sig allt de kunde när de väl fick chansen och långt in på 50-talet fungerade midjemåttet som en klockren klassmarkör. Fet nacke: Rik. Mager om bena, tillika om armar och hals: Fattig.

Ja, ja och nu lever vi i ett klassamhälle där den där måttståcken är vänd precis upp och ner. Stenbeck var väl den siste knösustjockisen och när han dog förpassade han Edvard Persson och hans fyllda buk till Willys i Arninge eller Kungens kurva och ut bland chipspåsarna och falukorvsringarna där. Fint folk är smala och måttfulla och äter aldrig ett fullmatat julbord utan att be lite om ursäkt för det.
"Ja, jag har ju inte ätit på en vecka."
"Nu har jag bara klarat av sillen och är redan mätt. Ibland önskar man att man hade större mage."
Det känns som om vi går in i julen med en känsla av skam över allt det feta vi ska äta redan innan vi har satt oss till bords just för att vi står i begrepp att göra någonting mycket skamligt. Äta fett och dricka öl och brännvin. Och RÖKA.

I går åt vi gott och aldeldes för mycket. I dag sitter jag här med lite ont i magen och en obehaglig känsla i njurtrakten och har lite ångest. Det skulle aldrig Edvard Persson ha nedlåtit sig till. Han skulle ha tagit en återställare och en ålamacka och sen var det inte mer med det. Julen är en av årets godaste måltider.
En av.

Nå ja. Gott var det i varje fall. Jag har lyckan att tillhöra en familj där precis alla är grymma på att laga mat. Vi var hemma hos syrran och det var knytis. Och jag kan säga att ingen direkt hade sparat på krutet. Alla hade gjort sitt absolut yttersta och vårt julbord hade mycket väl kunnat mäta sig med, tja vad ska jag dra till med...Villa Källhagens.