Ett moln i kallisonger

Om jag hade levat på Majakovskis tid hade jag nog rökt alldeles för många starka och svårt cancerframkallande cigaretter och jag hade varit svag för saltgurka och vodka. Jag skulle ha burit på flera skrivhäften fulla med opublicerade dikter, men hade nog hållit mig lite i utkanten av de hippa kretsarna (och säkert vikt med blicken om jag någon gång mötte den store M).

Jag skulle ha tillbringat dagarna på annonsavdelningen på någon redaktion och nätterna i ett kyligt och klent möblerat rum. Jag hade varit ensam. Under sängen hade jag förvarat buntar med subversiva trycksaker som någon hade bett mig att dela ut, men som jag på grund av rädsla för tsarens hemliga polis inte vågade sprida. En natt i mitten av januari 1917 skulle jag ha smugit mig ut på någon bro över Nevafloden och dumpat buntarna. Lite för sent hade jag insett att det ju var is på floden, varpå jag hade smugit ut på den och närapå drunknat när jag hackade upp ett hål där strömmen gjorde isen tunn, så att jag den vägen kunde göra mig kvitt de farliga bladen.

Under oktoberrevolutionen skulle jag ha dansat. Jag skulle ha varit vaken 4 dygn i sträck
Därefter skulle jag ha återvändt till mitt kalla rum.

Och när den nya hemliga polisen kom och frågade vad som hände med alla de där trycksakerna, skulle jag ha sagt att jag delade ut dem.