Det hände sig för en kort stund sen när jag dammsugade och kände mig obehaglig till mods, att jag såg ÅNGEST ligga inkilad mellan köksgolvet och vägglisten.
Kylskåpspoesi var ju sånt där som man gav varandra i bröllopspresent för 10 år sen, och som man stod och petade med på fester och kände sig lite poetisk hemma framför folks kylskåp. Bitarna är nu skingrade för vinden, men när de dyker upp gör de det ofta med någon slags obehaglig timing (biten FRUKOST låg till exempel under vår toalett när jag skulle kräkas för ett halvår sen). Jag vet inte vad det är, men jag blir alltid lika provocerad. Det är som att de pekar på luckorna i ens liv utan att man har bett om det och säger: "Se, så enkelt. tyd tecknen nu är du snäll!" Ungefär som new age. Ungefär som kvasipsykologi.
Så - biten ÅNGEST - självklart lät jag den försvinna in i dammsugaren.
Och tänk, ångesten försvann.
Ännu en historia som kanske får sitt slut.
1 vecka sedan
6 kommentarer:
Men där ser du att det blev poesi. Läs sista stycket en gång till.
Hm?
kjhkjh
Perfekt när ångesten får plats i en dammsugarpåse, så skulle det alltid vara!
Nu blir jag förbryllad. Finns det inte analytiker som lever på att långtidsterapeuta folk 4-5 ggr/v i 4-5 år för att de ska bli av med sin ångest... Nu är det jag som går och köper mig lite kylskåpspoesi, droppar ångestbiten och dammsuger upp den...Lovar du att det funkar?!
lovar
Tänk så lätt det kan vara ibland. Lovely!
Skicka en kommentar