Det är inte roligt alls. Han sitter fast.
Ännu en historia som kanske får sitt slut.
1 vecka sedan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
- Anders Sparring
- Född 16 maj 1969 i Bromma. Uppvuxen i Upplands Väsby, Östhammar, Fruängen och på Södermalm. Manusförfattare med inriktning på barn-TV. Bokdebuterar våren 2012 med "Karla Brottare" Bor med flickvän och 3 barn i Årsta, strax söder om söder.
Populära inlägg
-
I det sorgliga mörker som heter Astrid Lindgren-filmatiseringar i regi av Olle Hellbom lyser Martin Ljungs karaktär Jocke med Kniven som ett... -
Peter Barlach skriver om Thåström i dag. Han skriver om Thåströms kanske bästa låt någonsin, "Brev från tionde våningen" och han s...
-
Kobra i kväll skulle handla om filmiskt berättande. Om dramaturgi. Jag missade de första tio minutrarna, jag råkade somna bredvid Mårten, me... -
I går kväll och i kväll är det jag som har lagt barnen och jag har gjort det med glädje. "Barnhemmet" av Cecilia Lidbeck är en fan... -
En eftermiddag i augusti 2007 när jag låg med feber och hade tråkigt - jo föresten, det var den 16 augusti, Elvis dödsdag - skrev jag en tex...
8 kommentarer:
Men han har sluppit loss nu? Det är som någon slags omvänd Emil i Lönneberga med soppskålen. ;)
Ja precis. Och ja, han är loss.
Men guuu, har han inga ben? Fast det vet jag att han har annars hade jag ALDRIG skrivit så...
Jo roligt är iaf på bild. Mindre roligt är att du alltid verkar ha tid att skriva i din blogg till skillnad mot mig som hela tiden tvingas stressa mig genom våren. Jag är bitter och avundsjuk för jag vill oxå vara på söder och fika på mysiga caféer.
//Gnällspiken P-O
välkommen hit. Men tänk på att det är bara det mysiga som syns i bloggen, allt annat är vardag, stress, dåligt med pengar och begynnande flint.
Stress, dåligt med pengar och begynnande flint. Det var träffande och jättekul. Kan dock skriva under på att begynnande flint kan vara mycket sexigt, hälsar en initerad Karin
Jooo det är roligt!
Jag vet, men han fick panik sen, och jag fick inte upp honom. Det varade väl inte i mer än 10 sek, men kändes som en evighet. (obs! Det var inte jag som satte honom i hinken, det gjorde han själv.)
Skicka en kommentar