Jag vet inte hur många fina romaner jag har som står i bokhyllan med ett bokmärke någonstans runt sid 50. Jag beklagar mig inte nu. Att läsa litegrann är också ett sätt att skaffa sig bildning. Men jag önskar att jag hade mer tid och mer koncentration. När jag får en ny bok i handen börjar jag läsa den, och då glömmer jag den föregående. Den blir inakutell. Energin dör.
Ett exempel:
Jag har tumlat runt med Noréns dagbok i tre veckor nu. Har inte kommit långt. 180 sidor kanske (av 1700). Så i går kom Carsten Jenssens "Vi, de drunknade" med posten. Jag gillar Norén och har verkligen föresatt mig att läsa ut den, men så för en stund sen ville jag bara titta lite i Jenssen. Den börjar jättebra. Vackert språk. Nya världar öppnar sig. En familj med intressanta karaktärer, mejslas ut. Jag vill veta mer. Och plötsligt känns det inte så lockande att kasta sig ut i triangeln östermalm - NK - riksteatern tillsammans med Norén längre. Jag tänker mig att jag skulle kunna ha Norén som bredvidläsning. Lite som man läser en blogg ni vet.
Men jag vet. Den är förlorad nu.
Och det är Jenssen också. För jag fick en bok till i födelsedagspresent.
Påskafton vid Jarun
2 veckor sedan
9 kommentarer:
jag kan berätta om båda böckernas slut på fiket,,,lundells nya kommer strax,ska vara kanon,,,osv,,softa mer
berg
Du är en lycklig man som hinner läsa så mycket.
Du kan ju alltid kränga Norén till mig...Känner mycket väl igen fenomenet m märke på s 50, eller i bästa fall 105.
...nej SLUTA kommer Lundells nya nu också?!
Anna: hoppade just tillbaka in i Norén. Du får köpa egen. Eller som vi säger: Egén.
Ankie: Man måste inte läsa allt.
Har inte missat en Lundell hittills, så just den känns som ett "måste" och Norén. Stackars oss!
Äh, du ska ju till Gotland på livstid snart.
Det där känner man igen. Tror att jag har fyra böcker igång samtidigt nu. De ligger envist kvar på nattduksbordet alla fyra även om ingen hittills blivit utläst. Irriterande. Jag brukar dock trösta mig med att jag en dag kanske sitter konvalescent framför nån brasa i någon noppig fåtölj och då har man ju all tid i världen.
Skicka en kommentar