lördag 23 augusti 2008


Vem är det som sätter upp de här lapparna? De har funnits i gaturummet så länge jag kan minnas. I varje fall sen mitten av 80-talet. Jag kommer ihåg den där tiden när man drog runt på nätterna och inte riktigt hade någonstans att ta vägen. Ofta hamnade man i någon busskur med en flarra Kir och satt där och hade fest. De här lapparna satt där redan då. Jag har tagit hem dem några gånger, försökt läsa, men det är svårt. Jag blir lite illa till mods. De är så fulla av aggresivitet, bitterhet, ilska. Som jag minns det är udden riktad mot konsthögskolan i Stockholm. Jag tror att skribenten är en gammal elev, eller någon som skulle vilja ha varit en elev där. Tättskrivna är de, ofta vackra med snirkliga teckningar och gubbar som trär sig genom texten. Just den här sitter i en busskur vid bolidenplan längsmed gamla Huddingevägen i Årsta, men man kan hitta dem över precis hela stan.

Är det någon som vet?

Jag får nu ett sms där en kompis påpekar att lappskrivaren säkert vill vara anomny, och det är ju när man tänker efter ganska självklart. I över 20 år har de funnits ute på stan och i mitt medvetande, ibland glömmer jag dem, men så dyker det upp en ny, som väcker något till liv igen. Som en blogg är de ju, som en anonym blogg, som en "Lilla Blå", eller en "Lovely Godiva", men med fler år på nacken. Så om det är någon som vet, låt det förbli en hemlighet.
Tack.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Anders,,det är en kvinna,med sin man o ofta har dom en unge med sig,,dom har hållt på så länge jag minns...är ofta i våra trakter på söder

Bloggerskan sa...

Men har inte ungen blivit äldre då? Jag minns dem sedan de glada festardagarna i slutet på 80-talet, början av 90-talet kring Fridhemsplan...

Har alltid trott att författaren var en man. Vet inte varför...

Godiva sa...

spooky...

Anders Sparring sa...

Spooky också att du kommenterade i samma stund som jag skrev in ditt namn i bloggen.

Peter Barlach sa...

Jag tror att hon försöker överrösta sina demoner som pratar med henne i huvudet.

Jag ser bara det sorgliga.