Janne kom med Soundtracks nya album i morse och musiken fyller kontoret som någon slags tung tystnad (haltande liknelse, jag vet, men man hör den inte redan på första lyssningen, vilket är ett gott betyg när det kommer från någon som jobbar med att skriva och som vill ha musik på jobbet).
Jag hittade en gammal skiva i hyllan häromdan. "The Essex Green". Strålande! När ni tittar på avsnitt 12 och 13 av julkalendern nästa år, kan ni tänka på att just de avsnitten är bearbetade till "the Essex Greens" tysta musik.
Snön smalt bort och Stella förlorade ett vad. I morse var det ljumma vindar och bilen tittade fram i all sin dammighet på parkeringen utanför vårt hus. Jag hade nästan glömt bort att den stod där. Men jag kände mig glad på väg till jobbet. Plockade upp en kaffe på Gullmarsplan och for över Skanstullsbron zippandes genom det där lilla hålet i plastlocket, som man ju ska göra i denna kaffets tidsålder.
Mitt emot mig satt en välklädd ung man och pratade i telefon med en kompis som just hade fått barn. Det var dop på g, men den välklädde unge m.. kunde inte gå, ity han var på väg till Thailand. Hur som helst - av samtalet kunde jag lista ut att ungen skulle döpas i Allhelgonakyrkan och att Olle Carlsson skulle vara präst. "Ja, det var han som sommarpratade", sa den unge mannen. "Han verkar schysst, han pratade inte så mycket om såna där gudgrejjer? Eller hur?"
Jag tänker på något som Jenny Bergman sa en morgon när vi pluggade på samma högskola och vi möttes på rampen där jag brukade stå och röka. Hon kom i hög fart, som att hon hade kommit på något och snabbt ville in och omsätta det i konst: "Vi tänker för lite på gud", sa hon när hon passerade. Hon stannade inte upp, utan försvann in. Det är 11 år sen nu, men jag tänker på de där orden flera gånger i veckan.
Tänker jag på gud? Knappast. Men att säga att en präst är schysst för att han inte pratar om gud, är som att säga att man gillar en poet för att hon inte pratar om smärta.
Mina favoritbloggar just nu, i höstvärmen, är dess två:
Peter Englund.
Marcus Birro.
(jag länkar när jag kommer hem. Kan inte nu. Har mallen på andra datorn.)
Ännu en historia som kanske får sitt slut.
2 veckor sedan
3 kommentarer:
Vem är trea? Säg att det är jag, säg att det är jag!
Givet, du är trea, ihop med huskorset, lilla blå, godiva, micke berg, charlie Truck, helenavonhofsten, suziluz, jl, jag själv, bodil malmsten, jonas gardell, karin stensdotter, ankiefontän, ett rum med utsikt, highwaytoloathing, och några till.
Gillar din blogg mycket. Du jobbar på den hela tiden. Roadbloggen blev (är) stundtals gripande, stundtals mycket rolig. Inlägget från restaurangen i K-havn är ett av de trevligaste (om det nu finns en sån kategori) och faktiskt bästa jag har läst.
Figge har jag inte läst, han som vann din tävling, men som du ser av uppräkningen ovan, finns det inte plats för så många till. Man måste ju leva också.
Marcus Birro och Peter Englund är bäst just nu, men sånt ändras ju hela tiden. I dag kände jag dóck att de träffade mig exakt där jag ville bli träffad, var och en på sitt speciella sätt.
Yipee! Brons! Pallplats! Folkets jubel!
Man tackar.
Skicka en kommentar