med blåslampa

Klockan är 20 över tio och jag har dukat upp här i köket för att göra kvittona som ska in till bokföringsbyrån i morgon. De har jagat mig en längre tid nu och jag känner inte att jag kan slingra mig längre. Jag har fullständigt glömt bort att de gör detta för mitt bästa. Att det är jag som betalar dem för att sköta mina kvitton. Att det ligger i uppdraget att de ska jaga mig med blåslampa när det börjar bli deklarationsdags. Allt det har jag glömt, eftersom jag i och med att jag har anlitat dem, har lagt mitt överjag utanför jaget. Och det är oerhört skönt. Jag blev slarvig och 14 från dag ett efter det att jag hade anställt dem.

I Tage Danielssons "mannen som slutade röka", uppdrar huvudpersonen Dante Alghieri åt detektivbyrån Sjöström&Sjöström&Sjöström&Sjöström att med alla till buds stående medel förhindra honom från att röka. Och därefter ligger inte ansvaret att sluta röka på honom själv längre, utan istället kan han ägna all sin tid åt att försöka få tag på cigaretter igen. Men Sjöström&co sköter sitt jobb mycket nitiskt. De delar till och med ut fotografier på Dante till stadens alla tobakshandlare med instruktionen "sälj inga som helst tobaksprodukter till denne man då vi inte kan svara för följderna, hälsningar SÄPO". Och Dante förbannar sitt tilltag, flyr till Paris, bara för att där mötas av den Franska avdelningen av Sjöströmx4.

And so it goes. Dante A förblir rökfri fullständigt mot sin vilja, på samma sätt som min deklaration kommer att komma in i tid, trots mitt omogna och idoga motstånd.

Men det kostar på. Och det är fruktansvärt osexigt. Få se nu...faktura nr 08145, Utbildningsradion. Den hamnar där. I snabbarkivet.