I natt satt jag uppe i fyra timmar och skrev skämt till kvällens framträdande på Big Ben. Gick och la mig vid fem och somnade med ett leende på läpparna, trygg i förvissningen att jag hade material som kommer att hålla länge.
Det är märkligt hur en sån känsla nästan alltid har dunstat av när man vaknar. Nu känns det som att jag kommer att vika ner mig fullständigt i kväll. De i natt så briljanta resonemangen om kopplingen kropp/hjärna känns riktigt taffliga så här i förmiddagens hårda ljus.
Men jag måste våga testa. Kl 20 i kväll. Big Ben alltså. Kom dit.
Lösenordsskyddad: Första gången
5 dagar sedan
3 kommentarer:
Lite Tranströmer nästan... "Det händer att man vaknar om natten och kastar ner några ord snabbt på närmaste papper, på kanten av en tidning (orden strålar av mening!) men på morgonen: samma ord säger ingenting längre, klotter, felsägningar. Eller fragment av den stora nattliga stilen som drog förbi?"
Jag tror att din stora nattliga stil kommer att hålla utmärkt bra ikväll! Lycka till...
Varm kram..
Det gick bra i kväll tack så mycket. Tranströmer är en mästare.
Visste väl det!
Skicka en kommentar