Gräsrocken, Solna, ett bakrusigt och just för tillfället ganska så på dekis ställt Eldkvarn spelar för en milt sagt ointresserad publik. De står på rad på den lilla scenen i dagsljuset och kör sina låtar akustiskt. Folk ligger på marken framför och röker cigg och bryr sig knappt. Så är de klara och kliver av (inga extranummer) och in på scenen stiger istället the Joints. Scenförändringen är total. Från gräskullarna runt om kommer småpunkarna och gammelflummarna liksom rullande, tumlande, som troll tvingade av en inre kallelse, en trolltrumma. Sen är det rockfest i en och en halv timma.
Plura åkte säkert hem och komponerade nåt samma kväll. Typ "kungarna på Broadway". Året därpå spelade Eldkvarn på Sjöhistoriska inför 30000 barnfamiljer. Men det är också länge sen. I dag minns jag bara the Joints.
Som om detta inte vore nog, ser jag att Krystmarodören har återuppstått. Han bor på Lidingö nu, tar sig fram som trubadur och tycker om att laga mat. Inte så bizarr längre alltså, men det är väl som man säger: när fan är gammal blir han religiös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar