Sandhamn

Det var länge sen jag uppdaterade min blogg, och det ber jag om ursäkt för. Jag tänker att ni kanske tror att jag strök med där ute på Sandhamn under inspelningen, men det var ingen risk. Inspelningen ägde rum på en och en halv meters djup intill en brygga, men det var otäckt ändå. Jag fick kontakt med någon slags dödsångest när jag låg där i vattnet och skrek och sprattlade. Det var kallt i vattnet och när jag kom under med huvudet ville jag dra efter andan och fick kallsupar. Våtdräkten satt åt och över den hade jag byxor, skjorta och jacka, så det blev tungt att röra sig. I några av bilderna skulle jag dessutom vara insvept i ett fisknät och att ligga under vattnet med det där nätet över huvudet är väldigt otäckt. Nätet band vattnet som gele, så när jag äntligen stack upp huvudet för att andas, fick jag känslan av att ha huvudet instängt i en bubbla. Jag fick kallsupar trots att ha hade huvudet ovanför ytan om man säger. Så som sagt, jag fick kontakt med lite dödsångest, fick en förnimmelse av hur det kunde vara att drunkna. Men jag tror att jag gjorde en bra skådespelarinsats. Situationen var ju rätt autentisk, om man säger, och det där med dödsångesten var säkert bra, för jag skrek som på riktigt flera gånger.

Efteråt fick jag kaffe och skinksmörgås och skjuts tillbaka till hotellet där jag kunde duscha varmt och sträcka ut mig på sängen en stund innan det var dags för frukost och hemfärd.

Sandhamn är ett jävla ställe om jag får vara rak. Ett ösamhälle baserat på överkonsumtion. Det är som att de som håller till där, skäms över sina fina båtar och fina hus, köpta för stulna pengar, och har dragit sig undan till denna ö, så långt ut i skärgården man kan komma. Från frukostmatsalen kunde jag se hur det stulna mervärdet låg och guppade i gästhamnen nedanför. Då och då såg jag ett nyvaket huvud titta upp ur en kabyss, en karl ställde sig och kissade ut från relingen. Han höll sig i masten medan han lät den gula strålen klyva vattenytan en och en halv meter under honom. Han kissade ovanligt länge. Det var en något kväljande syn och jag tittade på juicen som jag girigt hade tagit för mig men kunde inte förmå mig att föra glaset till munnen.

I kväll har jag uppträtt på Big Ben. Det gick bra, men jag kan inte skaka av mig känslan av nybörjartafflighet. Så det är bara att kämpa vidare. I morgon är jag konfrencier på El Mundo. Bl a Isak Jansson kommer dit (han var fulltsändigt lysande på Big Ben i kväll), gör det ni med!